Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 26 juli 1937 - Litteratur - Roger Martin du Gard: Les Thibault VII. L'été 1914
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360 Litteratur
Men vad är denna mening^slösa/ paitriotism, som han in i det sieta liar
iTiioid att trotsa, annat än ett kriminellt bortslösande av ett lands bästa tillr
gångar i form av männrskoliv, naturresurser och kulturvärden för
tillfredsställ andet av futtiga prestigehänsyn? Vi återfinna honom i början
av det föreliggande avsnittet bland de revolutionära kretsar i Geneve, dii
han efter outhärdliga faimiljestridigheter tagit sin tillflykt. Han gäller
här ännu för en »sympatisör», en f. d. borgare, betraktad med en viss
misstro av de verkUga anarkisterna. Han frågar sig ännu om
revolutionen verkligen kan inntebära ett mindre elände än kriget, de iindividuellt
mänskliga värdena synas honom alltför dyrlbara att sättas på spel. Men
efterhand som situationen utveckLar sig — hela handlingen i de tre
volymerna sträcker sig från mordet i Sarajevo till krigsutbrottet — inför den
frashöljda cynismen i det storpolitiska spelet, inför det hänsynslösa
utnyttjandet av folkstämniingen med hets och iprovokation på alla håll under
patriotismens täckmiantel, vaknar hos homoim den fanatiska övertygelsen
att denna avskyvärda massaker, som blinda mäinimiskomassoT drivas till
under falska förespeglingar, är något som/////?/75 måste förhindras. Och
så kommier det sig att sedan arbetarinternationalernas förhandlingar om
generalstrejk mot kriget strandat, sedan Jaurés’ väldiga stämma bragts till
tystnad av en atteinltatons kula och socialismenis banierförare i safkniaid av sm
ledare gjort fanflykt från sina pacifistiska idteal och fylkats under
mobsiili-seringsfanorna — så står Jaicques där ensam, bitter, förtvivlad men med
en sista despierat gest i beredskap — ett .manifest till de stridande på
bägge sidor om gränsen att Ffiedlägga vapnen.
Det skulle föra för långt att närmare redogöra fö^r handlingsförloppet
i des/sa tre innehållsrika volymer. Vi vilja blott L hast presentera en del
av de figurer som vid i^idan av Jacques bära upp det dramatiska i
skiid-ringen så^om företrädare för olika synpunkter och ideial. Först brodern
Antonie, den framståenide läkaren som vi känna från de föregående
delarna, Jacques^ absoluta kontrast, fast förankrad i det borgerliga sanir
hället. Meyn.estrel — anarki;stledaren i Geneve — en av tvivel
sönderfrätt man, som med berått mod förstör en dos/sier av för de styrande
komiprometterande innehåll men blir Jacques’ följesLagare på den sista
färden. Diplomaten Rumielles, den officiella politikens talesman; deni
ga,m.le doiktorn Philipp, en charm.erande gengångare från Anatole Franoe^s
galleri av vista skeptiker; fascisten Roy, för vilken kriget är det naturliga
utlo,ppet för maskulin aktiivitet o’, s. v. Och det märkliga är att ingen
av dessa typer blir någon karikatyr; förfrs styrka ligger tvärtom i att ge
var oich en rätt inifrån hans föruitsättningar. Boken höjer sig härigenom
över tendens rom an enis nivå och ’får ett rikt mänskligt innehåll’.
Det romantiska är också tillgodosett i Jennys gestalt — Jacques’
ung-domskänlek från »La belle tsaison» som han återfinjner och som skänjker
honom hans sista stunder lav lycka. Men) han måstie vidare, driven av
något somi är starkare trohetien mot sitt ideaT. Alla mänskliga banid
måste slitas inför detta ikrav: barndotmsvänn^en Daniel, Jennys broder, har
glidit ifrån honom; från Antoine, som själv inför pliktens bud bryner sin
förbimdelse med Anne de Battaiocourt, skiljs han försonad, men de gå var
sin väg — och ridån för sista akten går ;upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
