Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 25 aug. 1937 - Ahlberg, Alf: Universitetsliv i Tredje riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384 Alf Ahlberg
nomsyra det unga Tyskland. Just därför är deras uppgift icke att
söka sanningen utan att befästa tron. "Åt den evige anden" stod det
något patetiskt på en av de Heidelbergs universitet tillhöriga
institutionsbyggnaderna. Vid sekularfesten förra året utplånades denna
skamfläck. Nu står där i stället: "Åt den tyske anden."
(Institutionen i fråga är en gåva till Heidelberg av amerikanska miljonärer.)
Programmets förverkligande nödvändiggjorde till en början att i
stor skala avskeda och iför flytta alla sådana akademiska lärare, som
icke kunde eller icke ville inordna sig däri. Till den förra kategorin
hörde naturligtvis först och främst alla icke-arier, d. v. s. alla, som
icke kunde uppvisa ren "arisk" härkomst allt intill tredje led, ooh alla
som genom icke-ariska äktenskap förnedrat sin ras. Men entledigandet
— ofta föregånget och efterföljt av ändlösa trakasserier — sträckte
sig ingalunda blott till dem. Enligt en lagparagraf ha myndig’heterna
rätt att avskeda varje ämbetsman, som icke visar ett mot den
nationalsocialistiska staten fullt pålitligt sinnelag. Begreppet är mycket
tänjbart och godtyckligt, och lagens tillämpning har varit därefter.
Att ange exakta siffror på de entledigade låter sig icke göra, men
försiktiga beräkningar ge vid handen, att i allt omkring 1,700 akademiska
lärare av tvång eller (i ett fåtal fall) "frivilligt" avgått. Det är
omkring 15 procent av hela lärarstaben. Därtill komma alla de, som
"förflyttats", antingen till mera underordnade befattningar eller till
mindre betydande universitet. Siffror ge emellertid icke något mått
på den iför lust, som därigenom drabbat den tyska vetenskapen, ty
bland de entledigade ha avgjort befunnit sig mycket högt
lokalifice-rade krafter. Fem nobelpristagare äro bland dem. Enligt
Hartshor-nes beräkningar ha av dem, som avsatts eller avgått från sina
befattningar i Tyskland, 384 erhållit fast anställning vid utländska
universitet (därav 96 i USA och 77 i England) ; 302 äro tillfälligt placerade,
460 ställda på bar backe och i 517 fall är deras öde ovisst. Elva ha
enligt säkra uppgifter dött efter avskedandet, varav tre genom
självmord.
Hur upprörande detta i och för sig är, äro dessa enlediganden, ofta
av mycket högt förtjänta vetenskapsmän, icke det värsta som inträffat.
Ser man saken på längre sikt, måste man bli ännu mera betänksam om
den tyska vetenskapens framtid, när man studerar de normer och
kriterier, som numera reglera urvalet av de akademiska lärarna. I
Sverge skall som bekant endast ådagalagd vetenskaplig förtjänst och
skicklig^het fälla utslaget. I det nya Tyskland är, såsom redan antytts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
