Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 25 aug. 1937 - Ahlberg, Alf: Universitetsliv i Tredje riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Universitetsliv i Tredje riket 387
denna synpunkt av tämligen underordnad vikt. Den som vill erhålla
rätt att undervisa vid ett tyskt universitet måste icke blott "habilitera
sig’’ på traditionellt sätt genom någon prestation, som mera bedömes
efter sin rättrogenhet än efter sitt vetenskapliga värde. Det räcker
heller icke med att han därtill kan förete bevis på sitt rena ariska
blod. Han måste ytterligare ha vistats föreskriven tid i
Gemein-schaftslager och förrättat militariserad arbetstjänst samt genomgått en
s. k. Dozentenakademie, vari han ingalunda distraheras genom något
vetenskapligt arbete från fullgörandet av åliggandena i det militära
lägerliv, vari denna "akademis" arbete består. Vidare måste
universitetets rektor — som naturligtvis alltid är en påtlitlig nazist — intyga
hans "personliga karaktärsegenskaper", och detta intyg måste
föreläggas de lokala representanterna för undervisningsministeriet till
prövning. "Endast den, som i sitt inre känner samhörighet med
folk-gemenskapen och som i sina handlingar lägger denna känsla i dagen,
kan anställas som universitetslärare", heter det uttryckligen i
statuterna.
Det torde vara berättigat att under sådana förhållanden hysa tvivel,
liUiUvida de bästa teoretiska begåvningarna i Tyskland
överiiu-vud koaiima att ägna ’sig åt den akademiska banan. Åtminstone
icke de, som likt Fröding ".helllre vilja brinna ned till aska
än låta koika in sig i en flaska" — och det har alltid varit
de, som kraftigast bidragit till vetenskapens utveckling. Man
misstänker snarare, att denna bana hädanefter kommer att företrädesvis
trampas av servila underhuggare och hänsynslösa karriärister. Och
denna misstanke blir starkare, om man besinnar, under vilka
förhållanden en tysk universitetslärare i våra dagar måste leva och arbeta.
För att förstå detta torde det vara nyttigt att ett ögonbliok dröja vid
frågan, hur de nutida tyska studentkårerna rekryteras. Det totala
antalet vid högskolor inskrivna tyska studenter har under
nazistregimen minskats med över 30 procent. I och för sig betraktar
regimen detta som en seger, eftersom reduktionen ingick i dess medvetna
strävan. Och den skulle måhända heller inte vara att beklaga, om
reduktionen endast gällt kvantiteten. Men med de nya normer, som
gälla för tillträde till högsikolorna, kan man be fara, att så ej varit fallet.
En förordning av den 7 februari 1934 har fastställt vilka
kvalifikationer man bör ta hänsyn till: de äro av tre slag, intellektuella, fysiska
och "moraliskt-politiska" (senare har en fjärde tillagts:
"rasmässig-heten"). Rörande "icke-ariska" studenters tillträde äro bestämmel-
2S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
