Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 25 sept. 1937 - Västberg, Mauritz: Socialiseringsproblemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426 Mauritc Väst ber g
lag. Socialiseringens inre syfte anges vara att ge samhällets
medlemmar möjlighet att leva som fria, bland likar och i välstånd.
Därmed har man åtminstone riktpunkterna angivna för vad som
eftersträvas med socialiseringen. Längre kan man icke komma i detta
fall med allmänna talesätt och utan konkreta förslag. Vilja
socialiseringens motståndare acceptera angivna syfte och motiv för
samhällets reformering bör det ju också vara lättare att finna de praktiska
reglerna och formerna för önskemålens realiserande i livet.
Emellertid synes det alltid vara lättare att säga vad socialiseringen
icke är än vad den är. Det enligt Sandler ostridigt gemensamma,
karaktärsgivande positiva kännetecknet på socialiseringen är
förekomsten av samhushållning, inneslutande samegendom. Men sedan
tvista de lärde på de flesta viktiga punkter om vad man skall lägga
in i själva begreppet. Doktor Sandler hör inte till de socialistiska
doktrinärerna. Han vill ha en vid ram utan att sudda ut gränserna
åt olika håll. Att vägra utrymme inom socialiseringsbegreppets
ram för en socialisering, som icke fyller kriteriet totalitet,
avfärdas av honom som schematisk odi overklig. Socialiseringen kan
lika väl som kapitalismen sätta en bestämmande prägel på samhällets
ekonomi utan att vara total, och dess värld kan liksom kapitalismens
vara en månggestaltad associering av olika hushållstyper. Den som
avböjer totaliteten avböjer även uniformiteten. Sandler anser att
ingen särskild socialiserings form är att principiellt utesluta, men
föreställningen om en konstruktiv kombination av olika
socialiseringstyper vinner ingen uppmuntran. Därav följer att nämnden för sin
del icke uppställer något socialiseringssystem. Men för att bilda sig
ett omdöme om socialiseringen betonar Sandler att till sist de
verkliga, allmänkonkreta samhällsförhållandena måste tagas som underlag
och diskussionen koncentreras till effekten av de socialiseringstyper,
som under just dessa givna betingelser äro realisationsdugliga. Denna
inbjudan till oppositionen att avrusta sina olika socialiseringsspöken
och hålla sin kritik på verklighetens mark lär knappast komma att
accepteras.
Rörande presentationen av socialiseringens olika typer understryker
Sandler att nämnden aldrig eftersträvat någon systematisk
fullständighet utan i stället koncentrerat intresset på de huvudtyper som för
problemets bedömande ansetts vara av betydelse. Närmast som
avskräckande exempel återges Weils och Neuraths detaljerade schema
över socialiseringens olika typer, men Sandler kan icke heller neka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
