Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 25 sept. 1937 - Madsén, Lars: Rättfärdighetskrav och livsbejakelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rätt färdighet skr au och livshejäkelse 437
knyta sig. Av detta trevande i dimman från motsatta utgångs-punkter
lär man sig en hel del. För att få en lösning på problemen
rekommenderar Brygger åt olika paren arbete för ett ideal t. ex. aktivitet i ett
politiskt parti, men när man slagit igen boken, tvivlar man uppriktigt
på att dess figurer verkligen kunna ta sig ur töcknet efter den
metoden.
Brygger har inte röst som någon domedagsprofet, han går ej
omkring och kräver rättfärdighet, han hör till dem, som lärt sig se och
som känna en nästan religiös ödmjukhet inför livet. När han s^kildrar
ungt liv, får hans klara intellekt assistens av hans hjärta till fromma
för resultatet. i j
Lågmäld är också Olav Duun, skämtsam och självironisk, hans
kraft ligger inte i röststyrkan. Hans nya för året, "Samtid’’, är en
nutidsroman. En bygd är tudelad av en tvist om några holmar med
fårbeten och torvmarker och laxfiske, en allmän misstro griper alla,
osäkerhet och ångest råder. Genom sitt skrivsätt ger Duun hela
skildringen en dagdrömmarstämning, man har svårt att alltid dra upp
gränserna mot verkligheten, man vet ej med visshet hur mycket
symbolik man har lov att lägga in i händelseförloppet. Duun leker en
kurragömmalek, man står där road och undrande. Hans livsbejakande
humor hindrar honom att bli patetisk och dömande, trots att det är
hatets och rätt färdighetens tema han behandlar.
Duuns stil, som ju följer tankens associationer och tvära kast, tycks
ha påverkat Eyvind Boyson, som 300 sidor upp och ner i ’’Yngre herre
på besök", låter läsaren följa en ung mans alla funderingar och
stämningar. Det är ingen dum ung man, absolut inte, men han är
över-nervös och sprutar ut myriader av glosor för att camouflera det egna
jaget. Boyson själv kallar det "den evigglade idiotens krise", men
saken är lika tröttsam för det. Bokens hjälte har inte hunnit sä värst
långt, men är redan så tågsjuk på sin resa genom livet, att han
hoppar av. En ungdom utan livsglädje blir fort ensam och lätt kränkt.
Det kan väl vara värt försöket att fånga det fårade skygga leende, som
döljer sig bakom ordmassorna, men att utsätta läsaren för alla dessa
ordkaskader är att gå väl långt i skakande realism. Med behållning
minns man ett vackert tecknat fliokhuvud.
Abel Brodersen, huvudpersonen i Knut Hamsuns "Ringen sluftet",
har inte heller han några riktlinjer för sin tillvaro. Hamsun och Duun
ha i det fallet mycket gemensamt att båda med humor i ögonvrån leka
fram sina figurer, båda göra dem lockande oåtkomliga, mystifiera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
