Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 25 sept. 1937 - Litteratur - Demokratisk utrikespolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur 461
Dngelska arbetarpartitet har givetvis ansieiljt det nödvändigt att
in-igfående sysiselsätta si^ med frågaini om riktlimjema för landets utriikes^
politik. För svenaka läsiare erbjuder det icke några svåriigheter att ta
del av Labours synpunkter härutininan, ty på svenska föreligga redan
tre skrifter, som behandla ämnet, nämligen Henderson—Dalton, Ett
brittiskt fredsprogram (Informationsbyrån, Stockholm, 1935),
fiender-son, Kollektiv säkerhet eller kaos (Tiden, 1936) samt i da,garna
Morrf-son. Nationernas förbimd i stöpsleven (Informationisibyrån, 1937). Då
den allmänna linje, som anges i dessa skrifter, syftar hän, mot eai intim
samverkan mellan de demokratiska staterna i världen, har den utrikeis^
politiskt intresserade svenjsika allmänhleten all an!ledn|iing att observera
de nämnda skrifterna, varav den senaste (34 sid., 40 öre) har alla
förutsättningar att vinna stor sipridnling.
iMorrison är såsom ordförande i Londons stadsfuillmäktige världs^
stadens »statsminisiter». Han åtnjiuter stadgat anseende som en av d^et
engelska arbetarpartiets starkaste män, stjälvsikriven till en av de högne.
posterna i en kommande arbetameigering. Man har alltså aniledning att
betrakta hans skrift som, ett aiuiktoriitativt uttryck för den ledande opi^
nionen inom det engelska arbetarpartiet. Morrilson betonar att det finns’
ett direkt samband mellan inriikesipolitik och utrikiespolitik. Det måste
så vara i en värld, där trots alla autarkisträvanden, dock miljontall^
band fästa staterna vid varandra. »Både i Frankrike och England har*
Uitriikesipolitiken varierat alltefter den sittande regeringens inrikespolitik.
I ibåda länderna ha de ’natioinella’ regeringarna, bildade genom en
koali-tjioin mellan de partier, som ha till uppgift att bevaka de privata
företagarnas intressen, fört en förvirrad och svag utrikesipolitik, emedan
de slitits miellan å ena sidan sin fruiktajn för de initerinationella
konsekvenserna av att ilåta dqt kollektiva systemiet gå under och å andra
Slidan sin lika stora fruktan för de sociala koniselkvensema av en resolut
opposition mot militära angrepp och fördragsbrott. Unde;r hela den
senaste femårsiperiioden sku,lle en stark ställniing för det kollektiva
systemet betytt förmånliga villkor för ein socialomvälvning och oförmånliga:
för försvararna av dem härskande sooia^la odh ekonomiska ordningens.
Det råder intet tvivel om att detta är roten ooh uipphojVet till ;all den;
tvekan och obeslutsamhet, som under de senaiste fem åren karakteriserat
både Englands! och Frankrikes utrikespolitik gentemot de fascistiska
staternas offensiva politik. Arbetarpartiet i England har satt sig före
att när det väl kommit till makten igen, föra en utrikiespolitik, som är
i god överensstämmelse mied N.F.-akten och Englands förpliktelser i
enlighet m^ denna.
Vad som saknats inom N. F. hittiilliS!, är denna fastta vilja inom dej
ledande: demokratierna att med styrka hävda de rättsprinciper, som äro
grundläggande för N. F. Dessa prinoiper ha för den skull gång efter
a;ninan kunnat sättas ur spel av diktaturstater, som vilja tillgodose sinai
intressen med maktmedel. I en sådan situation måste även åe
demokratiska staterna se till, att makt ställes bakom rättejn, ty annars
kominer mian iin i ett kaotisikt stadium;, där de djärvaste sabelsikramilarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
