Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 20 nov. 1937 - Arbetarnas livförsäkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
524 Arbetarnas livförsäkring
förhållanden, så skulle resultatet ovillkorligen bli, att allmänheten
valde de bolag, som arbeta med de lägsta omkostnaderna och
följaktligen kunna utdela mest till försäkringstagarna själva.
Slutligen invänder mian, att om man också på det isättet skulle
kunna påverka de andra bolagens omkostnader, detta icke är
fördelaktigt. Man skulle därigenom riskera en nedgång i
försäkringsbeståndet eller åtminstone en försenad tillväxt av detsamma. I varje
fall riskerar man, att kostnaderna i de små anstalterna bli högre än
förut därför att till statsanstalten skulle i första rummet gå alla de
större försäkringarna, som äro lättare att anskaffa utan alltför nitisk
agentverksamhet.
Beträffande talet om försäkringsbeståndets tillbakagång, så kan ju
framhållats, att om det samtidigt medför en nedgång av
annullatio-nerna, detta alls icke behöver vara till någon nackdel för
försäkringsväsendet i allmänhet. Det skulle i stället betyda en utveckling fram
till sundare förhållanden än vad som nu råda. Vad beträffar risken
för att kostnaderna för de små försäkringarna skulle ökas, måste man
tänka sig fram till den tid, då vi ha ålderdomsförsäkringen
genomförd här i landet. Då komma nämligen dessa allra minsta
försäkringar att i mycket stor utsträckning bli överflödiga därigenom att det
behov, som de varit till för, då kommer att fyllas genom
ålderdoms-försäkringen.
Tengdahl framhöll, att missförhållandena inom
livförsäkringsverksamheten äro ungefär desamma som inom varje annan bransch, där
den obegränsade fria konkurrensen får göra sig alltför mycket
gällande. Försäkringslagstiftningen är lagd på fel bog. Kontrollen är
mera formell än reell. Den reella kontroll, som är önskvärd, bör gå
ut på begränsandet av omkostnaderna. De bolag, vare sig äldre eller
yngre, som ej kunna hålla sig inom en viss omkostnadsram, få
upphöra, d. v. s. lämna sina portföljer till bättre skötta bolag. Under en
10-årig tjänstgöringstid i ett livförsäkringsbolag hade T. kommit till
den erfarenheten, att omkring hälften av våra livförsäkringsbolag
sakna existensberättigande och aldrig bort komma till. Inom bolagen
gör man ingenting för att fostra sina agenter. Många bolag taga
endast upp andra bolags avskedade agenter. Inom vårt folk finns det
helt enkelt icke tillräckligt människomaterial för en duglig agentkår
för 21 livförsäkringsbolag. Ju flera bolag, desto sämre agenter och
arbete, desto större omkostnader.
En annan fråga gäller bolagens kapitalplaceringar. Staten kan icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
