Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 20 nov. 1937 - Arbetarnas livförsäkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
527 Arbetarnas livförsäkring
skyldige bolagsdirektören och hans beskyddare inom bolagsledningen
uppträdde, som om livförsäkringsområdet vore förbjuden mark för
all intervention i rättvisans intresse. Försäkringsinspektionens sätt
att släta över det hela och försöka förtaga intrycket av att orätt
begåtts kom opinionen att ytterligare växa.
Detta och annat torde ha föranlett H. Hanssons i Rättvik motion
vid riksdagen 1920 med krav på en allsidig utredning angående
möjligheten och lämpligheten av en statens försäkringsverksamhet på
olika försäkringsområden. För att bringa reda i försäkringsväsendet
och effektivt skydda försäkringstagarnas intressen gent emot
självs-våldiga bolagsledningar vore statsmakternas ingripande nödvändigt.
Motionären ville ha en radikal lösning av hela spörsmålet genom att
lägga allt försäkringsväsen under staten, att få det hela samlat under
en förvaltning och därigenom billigare. Tiden vore inne att ta upp
försäkrings frågan i hela dess vidd.
I debatten i riksdagen anfördes i stort sett samma argument, som
variti framme vid tidigare riksdagsbehandling. Man pekade på de
oproportionerligt höga omkostnaderna. Den enorma avfallsprocenten
talade sitt tydliga språk om den "välsignelsebringande" verksamhet,
som man å bolagshåll anser, att de många agenterna utföra. I vissa
avseenden kan det kamske vara så. Men det är ingalunda likgiltigt
hur försäkringarna tecknas, utan försäkringarnia böra tagas på så
vederhäftigt sätt, att minsta möjliga avfallsprocent blir resultatet. Men
även det sätt, varpå bolagen taga hand om sina agenter, är
anmärkningsvärt. De ha sjunkit ned till ett proletariat, vars motsvarighet i
dåliga ekonomiska omständigheter man knappast har i detta land.
Den som är livförsäkringsagent dömes på föi^hand som en mer eller
mindre tvivelaktig person. Att kvaliteten på försäkringsarbetet måste
bli därefter, faller av sig självt. Det var i synnerhet herrar Fast och
Lövgren i Nyborg, som stodo för kritiken. Den senare hade själv
varit anställd som fältman i ett folkförsäkringsbolag och kunde därför
utförligt redogöra för de oefterrättliga förhållanden, som rådde inom
livförsäkringsackvisitionen. Det sätt, varpå premieinkasseringen
göres, föreföll honom fullkomligt tröstlöst. "Att vara
premieinkas-serare i ett folkförsäkringsbolag är sannerligen det värsta arbete, en
människa kan få i detta land." Premieinkasseringen måste
rationaliseras och förmedlas av postverket. L. hoppades att som ett
resultat av utredningen i en snar framtid få se det agentproletariat,
som nu finns, avlöst av försäkringsarbetare, som icke skola behöva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
