Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 20 nov. 1937 - Svanberg, Victor: Les Thibault, fadersväldets tragedi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Les Thibault, Fadersväldets tragedi 539
händelseförlopp. I allt sådant är han måttfiill ända till knapphet.
Någon epiker är han ej. Hans metod — som han visserligen
ej är ensam om men som han drivit nära fulländningen — är
den impressionistiska; han tar ut en episod, helst ett samtal, och
strävar att inom denna ram ge så mycket som möjligt av de
människor han för fram, deras repliker framförallt, därtill deras ansiktens
ispel och deras tankars tysta dramatik. I en roman med ämne från
sekelskiftet, Jean Barois, har Martin du Gärd tagit steget fullt ut
och långa stycken skrivit roman som drama: korta anvisningar om
de i ett kapitel medverkande och därefter ren dialog. Stora delar av
Les Thiibault skulle utan ingripande förändringar kunnat givas samma
form.
Närmare påsett är detta språng från romanen över i dramat mindre
underligt än vid första ögonkastet. Beskrivningen har ej varit den
moderna europeiska romanens kärna, ej heller har berättelsen varit
det, utan brevet har varit dess ursprung. Från brevet är steget ej
långt till den muntliga dialogen, och det steget har då oöh då tagits
av experimenterande romanförfattare, t. ex. hos oss av Almquist.
Med faderns död är handlingen på ett sätt förd till slut, det enda
möjliga slutet på en olöslig konflikt. Det gamla, på religiös auktoritet
grundade fadersväldets vanmakt är i dessa sex delar så fullständigt
ådagalagd som tänkas kan. Om gamle Thibault kunna vi ej få veta
något mera. I sina efterlämnade papper avslöjas han definitivt som
en medveten kämpe för "hållning", konsekvens, även på sanningens
bekostnad. Om Antoine behöva vi ej veta något mera. Han är en
färdig, harmonisk modern människa utan höga ideal men med tro
på sitt kalls nytta. Men Jacques? Hur tänkte sig författaren
Jacques’ öde? Martin du Gard tog lång tid på sig att tänka.
Romanens avslutning utlovades men dröjde från 1929 till 1936, och
olika rykten cirkulerade om orsaken tilil dröjsmålet, bl. a. det ryktet,
att manuskriptet brunnit.
Mycket mer än ett manuskript har brunnit under de åren. Världen
är en annan, Frankrike ett annat, författaren en annan, därför är
avslutningsdelen av Les Thibault i själva Verket en helt ny roman.
Den faller ur seriens stil redan genom sitt omfång. Fast den kallas
sjunde delen är den tre volymer med så många och så tättryckta
sidor, att det verkliga omfånget i stället för att motsvara en del av
de äldre snarare motsvarar alla sex.
Denna kvantitativa ökning beror på att ett nytt mäktigt stoff tagits
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
