Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 20 nov. 1937 - Nordström, G. Hilding: Socialdemokratin och några av det tidigare nittiotalets kulturproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
544 G. Hilding Nordstrom
rörelse, som under namn av symbolism (brÖt igenom överallt i den
europeiska litteraturen.
Även den enklaste man i ledet måste också så småningen,
starkare eller svagare, direkt eller indirekt, röna intryck av det kulturella
klimat, vars luft han andades. Socialdemokratins ledare och i någon
mån jämväl den elit bland arbetarna, som vaksamt följde med vad
som rörde sig i tiden, togo förvisso efter hand intryck av tidens
olika kulturströmningar. Hela den då levande generationen hade ju
desslikes ärvt det förra årtiondets iver att diskutera och pejla
centrala mänskliga prc^blem.
Trots den i mycket förändrade inställningen kommo nittiotalisterna
i litteratur odh konst likväl aldrig att släppa tron på upplysningens
makt och förnuftets seger. Och de tilllbådo lidelsefullt frihetsidén.
Folkets frihet likaväl som individens andliga integritet var för dem en
helig sak. Men så starkt höllo de på individens andliga rörelsefrihet,
att de ej ville på villkor ge efter för några anspråtk från massan, om
dessas tillgodoseende skulle kräva något offer av denna frihet.
Frö-ding med sitt sensibla gemyt gav ett slående uttryck för idke blott
sin egen utan säkerligen också många andligt befryndade
nittio-talisters uppfattning, då han i ett brev påsken 1891 bl. a., skrev:
"För den slags demokratism, som fordrar, att mera framskridna varelser
•skola skrida tillbaka till det efterblivna, har jag ingen sympati.–-Jag
vill att en människa skall ha en människas rättigheter, en medborgare en
medborgares — men icke att en enfaldig skall ha en kloks rättigheter eller
en grovsimpel skall ha en finkänsligs.–-Jag anser således, att tnan icke
behöver ha någon sympati för andra än för dem det faller av sig själv att
hysa en sådan, men att man icke desto mindre till följe av sitt förnufts
slutledningar och sin känsla av rätt bör ställa sig i led med arbetarne (d. v. s. för
närvarande — i de fall de bli terrorister när de fått makt, vill jag genast
skjuta på dem).
Anknytning till en sida av samma tankegång återfinnes i ett senare
uttalande av Fröding — julen 1895 — däri han deklarerar:
"Jag tror, att vi först måste gå igenom en socialdemokratisk period, ledsamt
pedantisk och formalistisk gunås, men som jämnar ut allt så att
tävlingsväsendet får begynna på nytt med lika startningsvillkor."
Proiblemet individ contra massa föreföll dock ännu knappast
oroande, ty man trodde på folket och nitältskade för de breda lagrens
intellektuella och moraliska höjande. Ur denna grundsyn på
spörsmålet människan — medborgaren gav sig som en naturlig uppgift
strävandet att verka för fulla medborgerliga rättigheter åt dessa sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
