Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 20 nov. 1937 - Nordström, G. Hilding: Socialdemokratin och några av det tidigare nittiotalets kulturproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
546 G. Hilding Nordstrom
eipisod ur daig-ssläpet i fabriken eller det återväckta minnet av
barndomshemmets paradisstämning eller helveteskval. Det enformigt
slitsamma arbetet i fabriker, verkstäder ooh gruvsdhakt eller med gators
renhållning och ladugårdamas träck lyckades det aldrig dessa
ursprungliga anbetarskalder att avvinna den sublima s^könhet, som det
varit några av deras sentida efterföljare förunnat att upptäcka i sin
asfalts- ooh kullagerpoesi. Icke heller kretsade deras tankar kring de
allvarshöga sociala odh psykologiska problem, med vilka de
akademiska åttiotals författarna brydde sina hjärnor. Ooh det låg en bred
skiljemur mellan aribetarskaldemas osammansatta teknik och stil och
de exakta analyseringsmetoder och den torra deskription, som
kännetecknade åttiotalslitteraturen. Snarare kunde man säga, att
känsloglöden, livsvärmen, det patetiska anslaget hos de första
arbetardik-tama röjde en närmare affinitet med nittotalets nya diktarskola. Men
dennas motivkrets var dem givetvis främmande, likaväl som de
artistiska uttrycksmedel, vilka nyromantikerna danat ut under år av
intellektuell skolning.
De första proletära amatörpoetema voro ju också autodidakter,
som ända från bamsiben varit upptagna av hårt förvärvsarbete.
Ar-betarskaldernas dikter började likväl att så småningom fyllas med
ett nytt innehåll, där de tankar, som sysselsatte den klassmedvetna
arbetaren, och de känslor, som fyllde hans bröst, blandades samman
med element av den materia, varav tidens nya poeter börjat forma sin
dikt. Särskilt hos Gabrielsson och Hellborg finnas flera lödiga
exempel härpå.
Däremot kände sig såväl proletärdiktarna som arbetarpubliken
naturligtvis helt främmande inför de moderna andar, som sågo ner på
den simpla vardagsmänniskan och hennes glanslösa men nödvändiga
roll i utvecklingen. Och hur skulle man rimligen kunna begära någon
sympati eller förståelse hos massorna för det slags kulturradikala
aristokrati, vilken, enligt Ola Hanssons ord, till slavupplopp
degraderade historiens alla stora folkliga frihetsrörelser alltifrån
reformationen odi fram till socialismen, och som i sin ävlan att omvärdera
alla värden icke drog sig för att förkunna, att nationernas miljoner
blott voro till för att några gånger under varje sekel frambringa
den stora personligtheten ? Den av dylika nietscheanska idéer
påverkade övermänniskokulten i Strindbergs Tschandala och I havsbandet
eller arbetarhatet i Lundegårds Röde Prinsen må inregistreras som
intressanta litterära tidsfenomen men gingo säkerligen de kulturellt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
