Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 20 nov. 1937 - Nordström, G. Hilding: Socialdemokratin och några av det tidigare nittiotalets kulturproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
548 G. Hilding Nordstrom
Långt mera kände man sig däremot i det kulturella arfbetarlägret
tilltalad och imponerad av den känslo- odh tankevärld, som öppnade
sig i Viktor Rydbergs samtida diktning, särskilt i Grottesången,
denna ett ömtåligt socialt samvetes protest mot brutaliteten i den
framträngande industrialismen. Här kände arbetarna igen sig i den
gripande skräckmåining, som Rydberg gjorde av arlbetarproletariatets
(hårda lott.
Att denna rydbergska dikt likväl icke fann nåd inför Brantings
ögon berodde förvisso icke blott på recensentens sedan åtalstiden
avoga inställning till det oscariska tidevarvets mest uppskattade
diktare utan säkerligen än mera på att Branting ansåg Rydberg fången
i en felsyn, då han trodde, att endast idéella och religiösa krafter
kunde förhjälpa arbetarna till en bättre ställning i tillvaron men
däremot icke socialismen.
Den äldre diktarskolan, med namn såsom Snoilsky, Rydberg odh
Bååth m. fl., hade i ihögre grad än de skalder, som debuterade i början
på 1890-talet, medverkat till att hos den bildade opinionen framkalla
en ökad förståelse för arbetarklassens läge, liksom de å andra sidan
alltmera lärt de egendomslösa samihällsklasserna att i det egna
fäderneslandet se ett värde, som var förtjänt av att hållas i helgd. De
svenska aAetarna, socialdemokraterna härvid ej undantagna, voro
nämligen trots sin fattigdom, sin styvmoderliga behandling av
samhället och den förföljelse, som deras ledare utsatts för, ingalunda
anti-nationella eller oemottagliga för en luttrad fosterlandskänsla. De ville
dock icke utan vidare föra patriotismens namn på sina läppar, så länge
detta ord så ofta missbrukades av lycksökare odh krypdjur och
därigenom vanhelgades och drogs i smutsen. Den tidens av
internationalism starkt infekterade svenska socialdemokrati fann det
motbjudande att mana arbetarna till uppslutning kring patriotismen, så länge
de tyckte sig skönja, att många av dem, som talade mest vitt och brett
om fosterlandskärlek, endast sökte befordra sina egna person- och
klassintressen under den fosterländska förklädnaden. Man var dock
bland socialdemokratins ledande män övertygad om att känslan för
det egna landet skulle komma att växa i styrka, om arbetarna allenast
bleve delaktiga av den andliga och materiella kulturens frukter, och
det komme att skymta något av allvar i föresatserna att rasera
murarna mellan de olika klasserna. En dag kan komma, citerade man
i Social-Demokraten i februari 1891 efter en utländsk tidning, då vårt
land i själva verket icke har trognare vänner än socialdemokraterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
