Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12, 20 dec. 1937 - Riemer, Svend: Jordbrukspolitik och näringsfysiologisk standard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
604 Svend Riemer
för — i export- och i importlandet — en minskning av
näringsstandarden.
Protektionistiska tendenser har sedan 70-takt hämmat det
europeiska jordbrukets anpassning till konsumenternas behov. Den
omkring 1929 börjande depressionen har ytterligare förstärkt de
autar-kiska strävandena och har därmed lett till en grotesk diskrepans mellan
världens jordbrukskapacitet och konsumenternas behovstill
fredsställande. De agitatoriskt mycket använda exemplen på förstörandet av
livsmedel i prispolitiskt syfte är symptomatiska för en tid, där den
fria marknaden har slutat att fungera såsom direkt förbindelseled
mellan konsumenit oöh producent.
Det vore en utopisk strävan att i den omedelbara framtiden försöka
återställa ett fritt internationellt marknadsutbyte med hänsyn till
jord-bruksproduktema. Agrarpolitiska åtgärder som skall verka snabbt
måste ta hänsyn till denna situation. Uppgiften måste därför vara
att lägga upp hela den protektionistiska apparaten på ett sådant sätt,
att den inom nationell ram åtminstone ersätter den fria marknadens
funktion att anpassa produktion och konsumtion till varandra.
Det som föreslås är dumping inom den enskilda nationen.
Subventioner skall icke längre betalas för att underlätta exporten, ty detta
medför att t. ex. den amerikanska skattebetalaren finansierar den
europeiska spannmålskonsumtionen. En politik, som vill tillvarataga
även konsumtionsintressena inom landet, borde i stället använda sig
av prisdifferentiering på den inre marknaden, vilket möjliggör en
bättre näringsfysiologisk standard även för de sämst ställda
konsumentgrupperna.
I Europa bör man stimulera den minst tillgodosedda animaliska
produktionen jämte frukt- och grönsaksodlingen i stället för att
vidtaga protektionistiska åtgärder, som vidmakthåller
spannmålsodlingens räntabilitet och därmed förhindrar att de lägre socialskiktens
närings fysiologiska standard närmar sig det vetenskapligt fixerade
optimum.
Prisdifferentiering alltså, för all del, om den fria marknaden har
silutat att fungera, men i så fall en prisdifferentiering, som gagnar det
egna landets konsumentintressen.
Betänkandets strävanden går vidare ut på att aktualisera den mindre
köpkraftiga — men från behovssynpunkt icke mindre trängande —
efterfrågan.
F^örsäljning till lägre priser till arbetslösa, organiserandet av billig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
