Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 20 jan. 1938 - Fredriksson, Karl: Norden och folkförbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norden och folkförbundet 15
eller den riksdagsmajoritet varpå den stöder sig skulle ha uppgivit
denna avsikt att ernå en modifiering av medlemskapets förpliktelser
i fråga om sanktioner. Ännu mindre finnes skäl till antagandet, att
den nuvarande regeringen eller dess partier i riksdagen skulle vara
benägna att binda sig för en regelrätt allianspolitik i anslutning till
ett engelskt-ryskt maktblock. När Allan Vougts artiklar i Arbetet
uppfattats på detta sätt, kan det väl knappast bero på annat än att
han blivit missförstådd. (Han har ju också uttryckt sig milt sagt
vilseledande.) Allan Vougt var nämligen i utrikesutskottet med om
att göra det utlåtande, varur ovanstående blivit anfört.
För folk med manhaftig läggning kan det synas nesligt att på detta
sätt dra sig tillbaka till en mindre utsatt position just i det
ögonblick, då en alltmer hotande fara för övervåld borde göra en
sammanhållning mellan de fredliga staterna mera nödvändig än någonsin.
Den synpunkten bör icke heller bortskymmas, att någon bättre
ordning i världen ej vinnes, om det blir sed att alla springer ifrån
riskerna. Verklig borgen mot risker består dock icke i storleken av de
växlar man skriver på, utan i storleken av den ansvarsförpliktelse
man kan och vill infria. För det man ej på allvar vill hålla är det
solidare att icke skriva på.
En på allmänna moraliska förpliktelser grundad allians mellan
fredsmakter kan vid första påseende te sig mycket sympatisk. Den har
bara det felet, att man ej vet hur länge den moraliska grunden
fortsätter att vara moralisk. Man kanske börjar med de ädlaste
föresatser att ’’göra världen säker för demokratin’’, men slutar med en
ny Versaillesfred eller något lika horribelt.
Allan Vougt har med sin tillspetsade formulering vänt allas blickar
mot Sovjetunionen. Här hakar det upp sig på känsloskäl, kanske
också av sakligt motiverad misstro mot en regim, vars nyckfullhet
kunnat iakttagas. England har i vårt land ett helt annat förtroende,
ett good will som kanske ingen annan stormakt. Men skulle vi ens
vilja binda oss till England för en utrikespolitik som, enligt citatet
från Braat^y här ovan, i de mest riskabla lägen lägger tyngdpunkten
av sin utrikespolitik annorstädes än i folkförbundet?
Att småstater allierar sig med stormakter eller med varandra är
icke i sig förkastligt. Men en dylik allians bör ju rimligen kunna
motiveras åtminstone med endera eget intresse eller moralisk
förpliktelse. Ingendera av dessa grunder ger under nuvarande förutsätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
