Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 20 jan. 1938 - Fredriksson, Karl: Norden och folkförbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 Karl Fredriksson
blir ansvaret för vårt nationella oberoende den plattform vi har att
hälla oss till. 1 denna begränsning ligger en styrka som icke skall
förbises. Här kan utan tvivel vinnas en samling, som omfattar den
övervägande delen av olika samhällsklasser, medan ett
förhandsengagemang hos vilken som helst av diktaturfronterna ofelbart skulle
utlösa en paralyserande tvedräkt.
Med dessa föga originella synpunkter avdunstar det blodfattiga
alliansspöke, som redan i tidningarnas repliker till Vougt blivit så
energiskt visat på dörren. 1 stället framträder i skarpare kontur ett
mera begränsat problem: säkerheten på den del av fredsfronten, där
vi har var nationella försvarsplikt. Även detta är ett bidrag till den
internationella fredssolidariteten, som vi ej behöver skämmas för om
vi sköter det ordentligt. Vi kan här, helt på eget bevåg, göra en
materiell prestation, som varje fredsbrytare i vår närhet måste ställa
på risksidan: vi kan ytterligare stärka vår nationella
försvarsberedskap. Det arbetet pågår, och anmärkningen är icke avsedd som
kritik, men väl som hänvisning till en kanal, där förefintlig
offervilja lätteligen kan få sitt utlopp. I motsats till alliansprojekt och
föraktfulla fnysningar över Englands undfallenhet ställer det här
anvisade området konkreta fordringar på oss själva. Krasst uttryckt:
det kostar pengar på våra egna skattsedlar.
I förhållande till vårt välstånd betalar vi, jämfört med mera
utsatta stater, en tämligen blygsam summa för vårt försvar, ungefär
3 procent av nationalinkomsten. Det ojämförligt mycket fattigare
Ryssland offrar 20 procent av sin nationalinkomst på försvaret.
Socialdemokratin har tidigare, och för längre tid tillbaka på goda skäl,
varit van att alltid hålla ett av de lägre buden då det gällde
försvarsutgifter. Så som världen ser ut i dag, får detta icke längre vara
självklart. Vi är stolta över vår sociala standard och demokratiska
kultur. Den står och faller med vårt nationella oberoende.
Vi har inga skäl att släppa våra sociala reformkrav, om de också
kostar pengar, men det vore olyckligt om det ånyo skulle inträffa, att
sociala reformkrav och försvarets behov kommer att stå emot
varandra som oförenliga intressen, av vilka det ena ovillkorligen måste
avstå vad det andra får. Vi har råd att väl tillgodose båda, om vi
verkligen på allvar vill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
