Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 20 jan. 1938 - Beyer, Nils: Omkring nationalscenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 Nils Beyer
köksregionen. Det var Märta Ekström som den gamla hesa,
gikt-brutna, av hundra och en sjukdomshistorier uppfyllda hjälpgumman.
Hon förde in en frän, proletär ton i denna ombonade idyll. En
representant för en utestängd samhällsklass kom inhasande i sina trasiga
skor och påkallade uppmärksamheten. Det föll skådespelerskan in
att göra detta med en sådan kostlig humor, att prestationen blev en
av dem, som man sist glömmer av årets teaterupplevelser.
Made in England var sålunda Dramatens inledningsprogram, och
i det engelska lustspelets tecken flögo ridåerna i höjden över snart
sagt hela linjen.
Vasateatern startade med ett dubbelgästspel av det omaka st
järnparet Gunnar Tolnaes och Gerda Lundequist. Den norske farsören
(född 1879) och den svenska tragediennen (född 1871) möttes här i
ett stycke med den uppmuntrande titeln Ungdomen kommer med åren.
Det har snickrats ihop, sannolikt utan någon större
tankeansträngning, av Seymor Hicks och Ashley Dukes. Personförteckningen
upptar inte mindre än fem generationer, knutna till en champagnefirma
i Frankrike, och poängen ligger i att släktens svarta får är en ett par
och sextio års morfarsfar, som till den sagolika grad besitter de gråa
tinningarnas charm, att han lyckats kollra bort någonting så
ur-romantiskt som en ung, eldig sicilianska. Spektaklet var ju upplagt
för att låta Gunnar Tolnses briljera med sitt oförbränneliga
spelhumör, men Gerda Lundequist såsom hans grande mére hade man
unnat en värdigare uppgift, när hon nu fått lust att efter många
år på nytt träda fram i rampljuset.
En annan manlig charmör, Edvin Adolphson, har samtidigt
inhöstat en stor framgång på Komediteatern under herrskapet Eklunds
bortovaro. Pjäsen var annars inte så märkvärdig. Den är författad
av irländaren St. John Ervin och uppkallad efter det engelska
värdshus, där handlingen snor ihop sig, S:t Peters finger. Konversationen
fladdrar muntert omkring en amerikansk miljonärsdotters förälskelse
i en trevligt oförskämd gentleman, som har till födkrok att med sina
sällskapstalanger roa rikt folk. Typen är utformad med en viss
kärleksfull ironi, och den gav Edvin Adolphson tillfälle att visa sin
mångsidighet i ett nytt fack, diametralt motsatt det hårda och
spänstiga manlighetsideal, som han med förkärlek odlat.
Slutligen gav även Nya Teatern ett litet engelskt lustspel utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
