Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 20 jan. 1938 - Litteratur - Böök: Bil till Belgien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
Fredrik Böök: Bil till Belgfieai. Häft. kr. 11:50. Albert Bon;nier 1937.
Den högeligen subjektiva politisk-geografiska skildringstonst, som
Fredrik Böök med så stor talang utövar, låter läsiaren löpa vissa risker.
Risken består i att läsaren, tjusad av författarens siprudlande
berättarkonst, kan låta locka sig att uppfatta hans lidelsefulla känsloreiaktioner i
olika riktningar som någontiing annat än vad de är. Förunderliga makt
som konstnärn äger! Genom sitt suggestiva framställninigsisätt får han
lätt en suggestibel läsare att tro saker och ting, som dennie aldrig skulle
ha ägnat någon uppmärksamhet åt, om de hade serverats i en mimdre
konstnärlig form. Om en normalt begåvad person läser en torr artikel
i en encYklopedi, där det meddelas, att Belgien består av två folk,
flam-ländare och valloner, de förra samt och synnerligen ytterst ädla,
förtryckta och frihets älskande människor, de senare däremot tyranniska och
övermodiga — kommer han att dra på smilbandet. Men när ungefär
samma sak med charmerande stilkonst utsägs av professor Böök i en av
hans vackra, rikt iillustrerade och för övri,gt också rikt dokumenterade
julböcker — då går det i folk. De ymniga blomsterkorgar, som en rad
dagspresskritiker har räckt författaren till »Bil till Belgien» synes vittna
om att risken av detta slags författarskap ingenstans inses. Emellertid
kanske det kan vara nyttigt med en påminnelse om att en serie högeligen
känslobetonade utgjutelser rörande en viss nation och dess folk iinte kan
göra anspråk på att betecknas som trovärdiga, övertygande eller
upplysande, bara därför att de framläggs under en skickligt mobiliserad
och arrangerad dokumentations skyddande camouflage. Ty i föreliggande
fall tjänar dokumentationen huvudsakligen att hålla en rad halvsanningar
på benen. Efterföljande rader har till syfte att närmare belysa
författarens metodik.
Efter en första genomläsning av Bööks opus grips man av känslan, att
ett sådant arbete kan bemötas och eventuellt vederläggas endast på ett
enda sätt: kritikern får själv skriva en ny bok om Belgien, där han i rak
motsats till Böök skildrar vallonerna som nationens ädlare hälft och
flamländerna som ett pack. Naturligtvis skulle även en sådan
Belgient-skildring kunna dokumenteras ytterst starkt. För min del är jag redan
på grund av primcipiella betänkligheter ur stånd att författa en dylik
motskrift till Bööks senaste reseskildring. Mina betänkligheter gäller hela
det där lättvindiga sättet att ta på allvarliga frågor. Vem har inte kän^
äckel inför vissa lika pretentiösa som okultiverade skriveriier om de s. k.
nationalkaraktärerna, om de olika nationernas respektive förtjänster och
fel o. s. v. De missförstånd, som ligger till grund för betraktelsesättet
ifråga tycks emellertid sitta så djupt, att genren även i det följande måste
betraktas som sakrosankt. Däremot vågar man kanske resa en gensaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
