Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 20 febr. 1938 - Händelser och spörsmål - Bostadsreformen i Sovjetunionen - Sovjetunionen och Centralasien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jländelser och spörsmål 110
svårigheter ifråga om de kooperativa fömtag, vijlka sjäiva låtit bygga, sina
hus och därvid pllacerat en del egna medel i husen. Dessa företag har
man vélat tillåta att bibehålla den kooperativa formen även framdeles men
endast under det villkor, att de inom sej^ månader återbetala den
långfristiga kredit de erhållit. Sker detta icke komma de medel, som av dessa
organisationer placerats i husten, att åteirbetalas enligt särskilda regler.
Den materiella hyresregleringen förblir tillsvidare formellt oförändrad.
Visserligen har man i sovjetpressen sett förtäckta yttranden i vilka
upphävande av hyresregleringen efter den s. k. kl asisprincipen, d. v. s. efter
hyresgästens inkomst, förordas. Så långt har man dock ej hunnit men
marken har förberetts genom att den beslutade reformen uttryckligen
ålägger husets »förvaltare» att sköta huset efter räntabilitetsiprincipen.
Räntabiliteten skall därvid icke endast gälla för bostadsfonden i sin
helhet eller för en viss stad eller en stadsdel, utan inkomster och utgifter
måste balansera varandra för varje enskilt hus. Det understrykes särskilt,
att överskotten från de stora hus, som lämna avkastning, icke få användas
att täcka bristen för de oräntabla husen utan i stället skola gå till att
höja komforten i just dessa hus, som lämna avkastning. Tydligt är
emellertid att det är omöjligt att iakttaga räntabilitetspriincipen för varje
enskilt hus. om hyran skall beräknas efter klassprincipen och med
bibehållande av de nuvarande hyrorna. Höjning av hyran, särskilt för de
mindre bemedlade av hyresgästerna, förefaller därför vara påtänkt. De
ogynnsamma följderna härav kunna upphävas endast genom motsvarande
höjning av löner och arvoden för åtminstone de sämst betalade
arbetarna. En sådan lönehöjning kan man dock nu knappast hoppas på, ty
den skulle strida mot de principer, som nu äro heliga i Ryssland i
enlighet med den sista stalinska socialpolitiken, nämligen att alla problems
lösning sökes i en premiering av de framgångsrikaste.
Salomon Schwarz.
Den ryska politikens östliga orientering har
knappast någonsin tidigare varit så starkt underbyggd
som nu: grunden lades paradoxalt nog under
revolutionen och fredssluten 1917—1920. De avgörande tilldragelsema som
avsluta den »petersburgska perioden» (1703—1918) i Rysslands historia
voro tre: huvudstadens flyttning till Moskva, de västra lydfolkens
skil-jande från riket och krossande av det tysk-baltiska adelsiskikt som spelat
en stor och huvudsakligen negativ roll under den »petersburgska
perioden,». Det vid denna tidpunkt ännu utpräglat internationella och
doktrinärt marxistiska kommunistpartiet genomförde med andra ord alla
den gammalryska riktningens^ längst gående krav. — Förändringen^,
märktes ej genast, 1920-talet dominerades ännu främst av hoppet om
revolutionens genombrott bland Västerlandets proletariserade massor.
En Radeks ord om »hissande av den röda fanan över Banque de Frances.
ruiner» kunde stå som motto över helia detta årtionde. 1933 kom så
det definitiva omslaget: det tyska kommunistpartiet krossades och
där-med föll i stort sett hela den revolutionära aktiviteten »i västerled» till
marken. Även om senare det franska partiet svälldte ut till en betydande
Sovjetunionen och
Centralasien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
