Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 20 mars 1938 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
///- och utrikes 117
för länge innan också Danmark faller in i takten. Man är icke villig
att lämna ut sig själv åt nazisternas godtycke. Från något annat håll
hotar ingen fara, så udden måste komma klart fram, om man vill det
eller icke.
Meningarna kunna naturligtvis vara delade, om hur mycket ett litet
land som vårt och de ännu mindre nordiska grannstaterna rimligtvis
böra lägga ned på de improduktiva företag som en upprustning dock
är, men att man bör visa sin vilja att leva och leva i frihet tyckas
som sagt meningarna vara ense om. Förhållandena ställa sig ock
väsentligt olika för t. ex. oss och för Danmark. Man kan tvista om
huruvida vi ha någon större utsikt att i en konflikt hävda oss eller
om vi icke när allt kommer omkring blott äro en munsbit för en
stormakts militärmaskin, men om t. ex. Danmarks förmåga att stå ett
eventuellt tyskt överfall emot behöver man icke tvista.
Det må vara rimligt, om frågan om försvarsförbund då dyker upp.
Skulle det så värst mycket hjälpa? Är inte gränsen i söder ganska
svår att försvara, även om alla de nordiska länderna komma till
hjälp? Den är nog det. Från ansvarigt håll har det heller icke än
talats om försvarsförbund. Det hindrar icke, att tanken kan bli aktuell
fortare än någon tror. Det är kanske skäl att överväga möjligheterna,
eftersom åtminstone högljudda röster så energiskt träda in för tanken.
Själva grundfaktum, att det i de fyra nordiska länderna bo över
15 miljoner invånare kan man icke komma ifrån, och 15 miljoner
utgöra en icke föraktlig styrka.
Man har föga hört frågan, om vi ha råd att bära ökade
försvarsbördor. Saken har verkat för självklar, att vi måste handla. Det enda
är egentligen, att de som mest ropat på åtgärder visa en avsevärt
ljummare iver, då det är fråga pm betalningen. Skattevägen synes då
börja bli motbjudande, men är det verkligen en klok politik att täcka
sådana utgifter med lån åtminstone med lån på något längre sikt. Det
förefaller, som om de starkare skälen talade för att täcka så mycket
som möjligt omedelbart och direkt, detta så mycket mer som
konjunkturen ju visat rätt betänkliga tecken på försvagning. Och om
utgifterna skola täckas med skatter, finns det all anledning att ta
dessa där man förmår att bära dem med minsta olägenheten. Det är
ganska ofrånkomligt, att om en större del av en nations tillgångar få
gå till improduktiva ändamål, blir det mindre över för konsumtion,
blir det svårare att hävda levnadsstandarden och svårare att höja den.
Det är priset till vilken tryggheten, mer eller mindre stark, måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
