Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 20 mars 1938 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 In- och utrikes
köpas. Men nog tala skälen för att låta denna standard pressas så
lite som möjligt. Till sist kan det bli nödvändigt att tåla pressen men
först och främst böra som sagt de, som kunna förmodas bäst orka,
få känna på skatteökningarna.
MAN KUNDE HA SKÄL att hoppas, att kättarprocesserna, eller
vad man bör kalla dem, i Ryssland så småningom skulle upphöra. Det
synes icke vara meningen eller bli fallet. Den ena följer på den andra
med anklagelser allt orimligare. Den ena gruppen häktade hinner icke
väl dömas och avrättas, förrän härskarna äro redo att sätta i gång med
nästa. Nu sist var det Bucharin, Rykov, Jagoda och en rad andra,
som sändes hädan. Det är kanske cyniskt att samla ett sådant namn
som Jagoda till de övriga, men han rannsakades med de andra. Jagoda
kan måhända sägas ha måst lida sina gärningars lön, fast metoderna
för västerländska ögon verka grymma. Hans tid som inrikesminister
och chef för GPU var blodig och det sparades icke på terror. Så
alldeles orimligt är det väl heller icke, om en man som han, som redan
sitter rätt nära toppen med en oerhörd makt i sina händer, kan känna
sig frestad att vilja klättra ännu högre. En konspiration från hans
sida är icke otänkbar. Man kan kanske sträcka sig ännu ett stycke
längre och säga, att den icke är det för de andra heller, gamla
konspiratörer som de alla voro. Men man kan inte gå så långt som till att
tro, att de skulle ha sökt sälja sitt land till motståndarna redan under
den tid, då de själva stodo så att säga mitt uppe i revolutionen.
Vad dessa processer och avrättningar än verka, inte stärka de
tilltron till Sovjets förmåga. Det finns faktiskt inte mer än två
alternativ att välja på, antingen att de anklagade varit skyldiga eller att
de icke varit det. Voro de skyldiga, frågar man sig, om det endast
var de eller om inte missnöjet är långt vidare utbrett och om det i sä
fall icke kan föreligga risk för att oppositionen dock får luft under
vingarna och kan hota regimen. Och om de voro oskyldiga, varför
erkände de då?
Det hela tillhör de problem, som ingen vettig förklaring synas ha.
En slutsats tycker man sig visserligen kunna draga, nämligen den att
Sovjet struntar i vad utlandet tänker och tycker. På ett sätt kan man
väl också lugnt göra det, ty hos de fascistiska diktaturerna har
Ryssland under alla omständigheter ingenting att vänta annat än hat, hur
man än bure sig åt, och om demokratierna vilja ha hjälp av Ryssland
få de ta den som den är. Men å andra sidan tycks Ryssland eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
