Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 20 mars 1938 - Tingsten, Herbert: Den materialistiska historieuppfattningen i »Den adertonde Brumaire»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’’Den ad er t onde Brnmaire’ 133
röster mot 650,000) ; ett avsevärt antal nej röster avgåvos endast i
städerna.
Till de principiellt intressanta uttalandena i de båda arbetena om
den andra republiken höra de, i vilka Marx’ teleologiska uppfattning
klart kommer till uttryck. Historien betraktas som ett förnuftigt väsen,
som systematiskt genomför vissa bestämda mål; då iakttagaren gör
en felaktig prognos, beror detta på att han icke genomskådat
"historiens list". De händelser under perioden, som ur socialistisk synpunkt
synas innebära nederlag (junirevolutionens undertryckande, de
konservativa valresultaten, den napoleonska statskuppen) bli enligt Marx’
tolkning nödvändiga etapper på vägen till segern. Betecknande äro
ur denna synpunkt en rad reflexioner i "Klasstriderna i Frankrike"
och "Den adertonde Brumaire"; man konstaterar här förskjutningar
i Marx’ uppfattning om historiens mening. I den förstnämnda
skriften betonar Marx, att utvecklingen 1849—1850 kunde synas
vara ett nederlag för revolutionen. I grunden vore dock denna
uppfattning felaktig. "Det som drabbades av detta nederlag var ej
revolutionen. Det var de för revolutionära traditionella påhängen,
resultat av samhälleliga förhållanden, som ännu icke tillspetsats till
skarpa klassmotsättningar — personer, illusioner, föreställningar,
förslag, som det revolutionära partiet före februarirevolutionen icke
frigjort sig från och från vilka icke segern i februari utan endast en
rad nederlag kunde befria det. Med ett ord sagt: icke genom sina
omedelbara tragikomiska resultat bröt sig det revolutionära
framsteget väg, utan tvärtom genom skapandet av en sluten, mäktig
kontrarevolution, genom skapandet av en motståndare, under vars
bekämpande omstörtningspartiet kunde mogna till ett verkligt revolutionärt
parti." Här förklaras alltså nederlaget, kontrarevolutionen,
nödvändig för att uppfostra och stärka de revolutionärt inriktade grupperna.
På ett annat ställe i samma skrift utvecklas närmare denna
tankegång: endast genom nederlaget i juni kunde det egentliga proletariatet
vinna stöd från andra sociala grupper i kampen mot kapitalismen.
"De franska arbetarna kunde icke taga ett steg framåt, icke kröka
ett hår på den borgerliga ordningens huvud, innan revolutionens gång
hetsat upp nationens mellan proletariat och bourgeoisi stående massa,
bönder och småborgare, mot kapitalets herravälde och tvungit denna
massa att ansluta sig till proletärerna och i dem se sina förkämpar.
Endast genom det väldiga nederlaget i juni kunde arbetarna köpa sig
denna seger." Det synes uppenbart, att Marx här väntar sig en snar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
