Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 20 mars 1938 - Tingsten, Herbert: Den materialistiska historieuppfattningen i »Den adertonde Brumaire»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 Herbert Ting st en
författningens behag, tills faran avtvang dem bekännelsen, att de
svärma endast för "jordräntan".
Det ojämförligt största intresset i detta sammanhang har likväl
Marx’ framställning av den napoleonska diktaturens folkliga
grundval. Innan vi ingå härpå bör erinras, att Marx dessförinnan
jämförelsevis ingående skildrat Napoleons väg till makten. Han söker
uppvisa att de parlamentariska gruppernas oenighet och oskickliga
taktik gynnade de napoleonska planerna, att de borgerliga
folkklasserna småningom till stor del vunnos av den napoleonska
propagandan, som skickligt utnyttjade skräcken för en social omvälvning
(redan stimulerad genom junirevolten) och att Napoleon genom olika
medel lyckades skaffa sig det för en statskupp nödvändiga stödet inom
armén och byråkratin. I det hela lämnar Marx i huvudparten av sin
skrift en övertygande framställning av de omständigheter, som
möjliggjorde statskuppen den 2 december 1851 och den nya regimens
upprättande.
Efter denna rent historiska redogörelse följer den analys av
situationen, som ur synpunkten av Marx’ historiefilosofiska uppfattning
framstår som bokens centrala del. Med den napoleonska diktaturen
syntes, skriver Marx, staten i Frankrike "ha gjort sig helt
självständig" ; statsmakten framstod icke längre som organ för en
härskande klass. Men i själva verket var förhållandet ett annat. "Och
dock svävar statsmakten icke i luften. Bonaparte företräder en klass,
ja, det franska samhällets talrikaste klass, småbönderna".
Bona-parterna äro "böndernas dynasti", liksom det orleanska huset var
finansens och det bourbonska huset godsägarnas dynasti. Statskuppen
1851 var blott en konsekvens av 1849 års presidentval.
Marx’ bevisning härför sker i två etapper. Till en början förklaras,
att exekutivmakten pricipiellt utgör ett slags böndernas representation.
Bönderna leva, skriver Marx, i stort sett isolerade, de producera
huvudsakligen för sina egna behov och stå i ringa förbindelse med
samhället i övrigt. I viss mening bilda bönderna en klass, i det att
deras levnadsvillkor och intressen skilja sig från andra klassers. Men
mellan bönderna består blott ett lokalt sammanhang, deras likartade
intressen skapar "ingen gemensamhet, ingen nationell förbindelse och
ingen politisk organisation", och ur denna synpunkt bilda de icke en
klass; bönderna äro alltså, för att begagna terminologin i "Das
Elend der Philosophie", en klass gentemot andra men icke en klass
"för sig själv". Härav drar Marx slutsatsen, att bönderna kräva en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
