Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 20 mars 1938 - Tingsten, Herbert: Den materialistiska historieuppfattningen i »Den adertonde Brumaire»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’’Den adertonde Bruniaire ’ 135
listiska historieuppfattningen — skulle, såsom inledningsvis erinrats,
ideologierna vara rationella i den meningen, att de tjänade
vederbörande klass’ intressen (varmed naturligtvis ej alls är sagt, att de
skulle medvetet betraktas som suggestionsmedel). Denna tanke
framträder också ofta i "Den adertonde Brumaire". Men i denna
bok, som kulminerar i tanken, att Napoleons välde skulle svara mot
en icke längre rationell utan föråldrad ideologi hos massan av
franska folket, betonas också gång efter annan möjligheten av en
motsättning mellan intresse och ideologi; ideologiska föreställningar
kunna framkalla ett handlande — icke blott hos individen, vilket
Marx aldrig förnekar, utan även hos klassen — som icke står i
överensstämmelse med intresset. Redan på de inledande sidorna talas
om de traditionella uppfattningarnas styrka. Här återfinnas de
berömda, retoriskt verkningsfulla satserna om människornas beroende
av det historiska sammanhanget: "Människorna göra sin egen
historia, men de göra den icke efter fritt skön, icke bland av dem
själva bestämda, utan bland redan förefintliga, åt dem givna och
överlämnade förhållanden. Traditionen från alla döda släktled tynger
som en alp på de levandes hjärna." I försöket att förklara folkets
anslutning till den napoleonska diktaturen spelar denna tanke, som
strax skall visas, en dominerande roll. En mera "sträng"
materialistisk historieuppfattning synes däremot framträda i Marx’
diskussion av motsättningen mellan legitimister och orleanister.
Legitimis-terna representerade, förklarar han, godsägararistokratin,
orleanister-na finansaristokratin. De materiella existensvillkoren, icke "så
kallade principer", voro bestämmande för rivaliteten. "På de skilda
egendomsformerna, på de sociala existensvillkoren höjer sig en hel
överbyggnad av olika, egendomligt gestaltade känslor, illusioner,
tänkesätt och livsåskådningar. Hela klassen skapar och gestaltar
dem utifrån sina materiella villkor och ur motsvarande samhälleliga
förhållanden. Den enskilde individen, i vilken de ingjutas genom
tradition och uppfostran, kan inbilla sig, att de utgöra de egentliga
motiven till och utgångspunkten; för hans handlande . . . Och liksom
man i privatlivet skiljer mellan det, som en människa anser och säger
om sig själv, och det, som hon verkligen är eller gör, så måste man
ännu mer i historiska strider skilja partiernas fraser och inbillningar
från deras verkliga organism och deras verkliga intressen, deras
föreställning från deras realitet ... Så har tories i England länge inbillat
sig, att de svärmade för kungadömet, kyrkan och den gammalengelska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
