Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 20 mars 1938 - Bandy, Nicolas: Bucharin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bticharin 159
mod, den heroism anmärkningsvärd med vilken Bucharin stannade
på sin post utsatt för förödmjukelser ännu mera kränkande för hans
idéer än för egenkärleken.
Läs hans böcker och artiklar: plastiska bilder, klart språk, rytm i
satserna. Man förbryllas av farten i hans framställningssätt; det
verkar som om han vore själv så bländad av bevisföringen att han
fick svårt för att uttrycka sig. Bucharin var en glänsande hjärna
och en framstående jurist (skall man väl nu efter hans ’’förräderi"
skriva om de viktiga delar i den nya sovjet för fattningen, som han
utarbetat vintern 1936—37). Han var ekonom och vissa av hans
teorier erkännas i nationalekonomin, han var målare då han så ville och
en pennans man i ordets bästa bemärkelse. Det var Bucharin, som
vid författarkongressen i Moskva inledde om poesin. Det var å ena
sidan en bister anklagelse mot de "poeter" som mera äro
reklamchefer såsom den tjocke Demian Bedny, Kremls favorit, vars namn
bäres av en tändsticksfabrik, och å andra sidan en trosbekännelse
till den sanna poesin sådan den företrädes av Pusjkin, Maiakovski,
Pasternak, ett försvar för den poesi, som hämtar inspiration i andra
källor än serviliteten och strävan till försörjning.
Bucharins medarbetare i Isvestia, som samlats kring högtalaren,
lyssnade med stolthet men också med fruktan till hans modiga tal,
som givetvis retade de medelmåttiga skrivare, som utgjorde
kongressens flertal. Med glödande kinder och ett leende i ögonvrån
mottog Bucharin förmaningarna. Man märkte det nöje han kände, ty
det viktiga var att ordet blev sagt, en pant på det misstroende hans
karriär kunde öka, men en man av hans läggning kunde icke
godtaga annan tillfredsställelse än den som modet ger.
Ledare för den gamla högeroppositionen inom partiet, hade han
gjort offentlig avbön i vederbörlig form och åtnjöt ett slags
förtroendeanstånd. Man ville ha fördel av hans kunnighet och politiska
förmåga, hans hänförelse i propagandan, den prestige som var
knuten till ett av revolutionens stora namn, under villkor att han gick
med på en förödmjukande övervakning, som tog formen av
förmyn-derskap och inblandning av motbjudande personer, representerande
censuren, av ständigt återkommande utbrott från yrkesutskällarna,
som dundrade mot honom i huset intill, i Pravda, och av otaliga andra
trakasserier.
Man skulle kunna tro att skötseln av en tidning, som är
underkastad förhandscensur, skulle vara mera komplicerad än en s. k. fri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
