Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 20 mars 1938 - Bandy, Nicolas: Bucharin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 Nicolas Bandy
det i hmdm och går sedan ut i korridoren och kallar på m
fnedarbe-tare på utlandsavdelningen och ger honom inbjudan, med en sur min*.
Varsågod, Ni kan gå dit.
— Men varför, Nikolaj Ivanovitj ? Inbjudan är till Er och det är
en viktig tillställning.
Bucharin känner sig brydd och vet icke vad han skall svara men
drar plötsligt upp rocken och visar sina upprispade och hopsydda
byxor. "Ni ser själv. Jag har ingenting att ta på mig. Det är min
enda kostym. Ni som har frack kan gå.
Ett argument inför vilket man måste böja sig. Vad materialismens
teoretiker sade var f. ö. alldeles sant. Han bar alltid samma starkt
slitna blå kostym. Men om politiska byrån hade medgivit honom att
närvara vid diplomatiska mottagningar, så som hans ställning krävde,
kunde han lätt erhållit en anvisning till Jourkevitj,
utrikeskommis-sariatets "hovskräddare", som residerade i kommissariatets eget hus.
Skräddaren i sitt välvårdade vackra patriarkskägg skulle ingenting
hellre begärt än att få sy en frack också åt Nikolaj Ivanovitj.
Som huvudredaktör hade Bucharin i alla fall rätt att skriva i
tidningen. Han publicerade artiklar för att sporra kampanjen för
dagen, polemiker mot den gamla oppositionen, nekrologer över gamla
bolsjeviker, som han känt nära och, då och då, en ledare som dock
aldrig var någonting annat än en omskrivning av de officiella
kommunikéerna. Trots censorernas hjärtliga beröm, fast de modifierade
och klippte i hans manuskript, hände det ganska ofta, att Pravda
kallade Bucharin till ordningen, anmärkte på vissa formuleringar,
som man menade stredo mot revolutionens anda. Det gavs ingen
appell mot sådana anmärkningar. Nästa dag kunde man i Isvestia
läsa en lydig underkastelse skriven så värdig som omständigheterna
eller rättare hans andliga fångenskap medgåvo.
"Ämnar Ni verkligen, Nikolaj Ivanovitj, ta in denna dikt"? frågar
redaktionssekreteraren.
"Visst, tycker Ni inte den är utomordentlig?" Och Bucharin
läser ett par rader.
"Vad mig beträffar", svarar redaktionssekreteraren, den vars namn
var åtföljt av beteckningen vänsteropportunist, "skulle jag nog vilja
det och i varje fall fogar jag mig efter Ert omdöme, men Ni vet, att
författaren ames som formalist (en skald eller artist, som sätter
formen före ämnet).
"Formalist"! .....
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
