Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 20 mars 1938 - Bandy, Nicolas: Bucharin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bticharin 165
målare bland de närvarande att visa sin ovanliga konst att kunna
härma olika djurläten. Denne lånade sig villigt och härmade en stund
olika djur. Bucharin själv skrattade tills tårarna runno och tackade
målaren med en varm blick, då han såg, att också "sköterskorna’’
skrattade.
W. och S. voro två kraftigt byggda män, som verkade buttra mot
den lille skälmaktige Bucharin med sin skära hjässa, som flödade
Över av liv och rörlighet; de verkade faktiskt sköterskor. Bucharin
visade hur han tänkt sig att tidningen skulle se ut. "Men
läsekretsen kommer icke att förstå detta konstgalleri", avbröt honom W.
Det var en fyrtioårs man, som påminde om en hämndgirig
landsortsadvokat, med liten och snörp ig mun där saliv trängde fram i giporna.
Bucharin fortsatte. "Men om vi sätta in alla dessa målningar och
skulpturer", avbröt genast S., georgier och mindre argsint än
kollegan W. och som i sina invändningar bibehöll en viss ton av aktning
gentemot Bucharin, "var skola vi då placera fotona av ... Han
avslutade inte utan såg upp med sina stora svarta ögon och pekade mot
taket, en vältalig gest, som alla förstodo och med vilken han sade,
att han avsåg dem däruppe, en Stalin, en Kaganovitsj, marskalkarna
och de andra.
Förlåt, återtar Bucharin, och så småningom blir hans exposé ett
anförande. Hans oroliga blick vandrar långsamt från den ene till
den andre. Ju mer han känner motståndet hos dan, som ha att av-^
göra, ju mer livas hans röst. Till slut glömmer han de försiktiga
formuleringarna, vecklar in sig och talar som för ett auditorium med
vilket han kan fritt meddela sig.
Medan somliga i rummet känna en viss grämelse över att vara de
enda vittnena till denna iver och ansträngning kastar sig W. med
avsiktlig likgiltighet på en skinnsoffa. Med en fot på karmen av en
länstol utstöter han stora rökmoln från sin cigarr och spottar då och
då på golvet. Han tycks vilja säga, att jag uppför mig visserligen
som ett motbjudande kräk men det gör jag bara för att visa mitt
förakt för formen, ty det är i alla fall jag som fepresenterar det
segerrika partiet och du med dina vackra ord, ditt lilla leninskägg, ditt
stora förgångna, beror helt av min välvilja.
"Jag skulle vilja visa historiens stora mästare", säger Bucharin öcih
använder ett av sovjettalare omtyckt ord, "samt visa de stora
strömningarna under civilisationens utveckling. Våra läsare böra käntia^
att vår utveckling är lika mycket ett resultat av ett träget arbete un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
