Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4-5, 20 maj 1938 - Sternberg, Fritz: Den fascistiska staten och krisfri ekonomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 Fritz Sternberg
ty den nationalsocialistiska staten har, såsom redan betonats,
utomordentligt inskränkt förfoganderätten över vinsterna. De måste
investeras där, varest staten önskar det. Man har blott att välja, om
man vill överlämna dem direkt till staten genom tecknande av
statslån eller om man vill köpa aktier och obligationer i de företag, som
skola byggas enligt 4-årsplanen. Överste Löb, som har hand om en
del av 4-årsplanen i Görings stab, har nyligen förklarat, att staten
knappast bidrager med 10 % av det kapital, som är nödvändigt för
produktionen av ersättningsvaror, medan däremot privatkapitalet
deltager med 9/10 genom förvärv av aktier och obligationer eller
genom att deltaga i enstaka industriella företag, som direkt syssla
med framställning av ersättningsvaror. Denna aktieteckning göres
om man så vill "frivilligt". Man har icke tvingat de enskilda
kapitalisterna att förvärva aktier i företag, som framställa konstgjord olja
eller konstgjort gummi men varför köper man då aktier? Helt enkelt
därför att man icke har något annat val. Emedan valutakontrollen
och utrikeshandelsmonopolet t. ex. förhindrar från att köpa engelska
pund, emedan som Schacht sagt, "alla sitta i samma båt" i den
nuvarande nationalsocialistiska staten. Kapitalisterna deltaga om ock
motsträvigt. De avstå så att säga för tillfället sin vinst till den
nationalsocialistiska staten. Den oerhörda upprustningsproduktionen skulle
öppna dörrarna till Östeuropa för den tyska fascistiska imperialismen.
De tyska kapitalisterna hoppas i viss utsträckning att enbart genom
den tyska upprustningen och genom den därav följande
utrikespolitiken en del av Mellan- och Östeuropa skall bliva ett
uppmarsch-område för den tyska fascistiska imperialismen. De hoppas att de
på detta sätt skola få tillbaka kostnaderna för upprustningen, att de
med ränta och ränta på ränta skola återfå den vinst, som de avstått
åt den fascistiska staten.
Men många av dem frukta att detta område för den imperialistiska
uppmarschen i Mellan- och Östeuropa endast kan erövras genom ett
nytt världskrig och de ha vissa farhågor inför det kommande kriget,
på grund av det prekära tyska närings- och råvaruläget och på grund
av möjligheten att Tyskland liksom under värdskriget skall tvingas
att föra ett två frontskrig vilket gör de militära utsikterna mindre
gynnsamma. Därav kommer motståndet inom talrika kapitalistiska
skikt mot en för ohämmad upprustningspolitik, mot en alltför
ohämmad produktion av krigsmaterial. Det var också därför som Schacht
avgick som ekonomiminister, som Herman Göringsverken grundlagts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
