Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4-5, 20 maj 1938 - Sternberg, Fritz: Den fascistiska staten och krisfri ekonomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den fascistiska staten och kris fri ekonomi 225
och som ekonomiministeriet avpassades efter 4-årsplanen. Det var
helt enkelt detta som föranlett den nationalsocialistiska regimen till
att bryta det kapitalistiska motståndet. Men motsättningen mellan
vissa nationalsocialistiska och vissa storborgerliga kretsar gäller just
upprustningens omfattning. Genom att fastslå detta har redan det
avgörande sagts gentemot den uppfattning, som håller det för möjligt
att den tyska nationalstaten skulle kunna upprusta långsammare och
så småningom återvända till ett normalt kapitalistiskt
produktionssystem. Det måste här uttryckligen betonas, att förhållandena på
denna avgörande punkt äro diametralt motsatta inom den fascistiska
staten och i den socialistiska staten, där kapitalisterna och
företagarna avskaffats. Om vi ett ögonblick antaga, att japanerna i Kina
genom ett långvarigt krig så försvagades att ett angrepp på
Sovjetunionen bleve omöjligt, antaga vi att en revolution avskaffade det
"fascistiska systemet" i Tyskland, skulle det icke finnas några
avgörande svårigheter för den ryska staten att reducera
militärbudgeten, som nu uppgår till mera än 20 miljarder rubel, till en siffra
av ungefär samma storlek, som den som gällde före
nationalsocialismens makttillträde i Tyskland. Den ryska staten skulle i stället för
tanks åter kunna producera traktorer, kunna bygga broar, kunna
öka textilproduktionen och allt detta emedan den utan större hinder
skulle kunna höja de arbetande massornas löner och därmed deras
köpkraft. I den fascistiska staten ligger det annorlunda till. Låt oss
antaga att den nationalsocialistiska regimen hade för avsikt att
i stället för att använda 10 miljarder för produktion av krigsmaterial,
byggde broar, framställde textilprodukter, med andra ord höjde
den "civila" produktionen.
Vem skulle då köpa? Man säger att det finns en bostadsbrist i
Tyskland om 1 ^ miljoner lägenheter. Säkerligen. Man kan
ytterligare fastställa, att den tyska befolkningen är mycket dåligt närd,
mycket dåligt klädd. Säkert. Men vi. böra också veta, att det i det
kapitalistiska systemet icke blott gäller efterfrågan utan den
betalningskraftiga efterfrågan. De tyska arbetarna förbruka största delen
av sin lön på livsmedel. Om den tyska staten i stället för 10 miljarder
krigsmaterial framställde för 10 miljarder "civila" produkter, har
därmed icke den tyska befolkningens köpkraft blivit en enda mark,
en enda pfennig större. Då skulle de tyska kapitalisterna stå inför
den svåraste avsättningskris, en som vore mycket värre än 1929 års,
eftersom just inom den nationalsocialistiska regimens ram
produkts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
