Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4-5, 20 maj 1938 - Sternberg, Fritz: Den fascistiska staten och krisfri ekonomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226 Fritz Sternberg
tionsförmågan stigit jämfört med 1929 men köpkraften ä andra sidan
sjunkit. Nationalsocialismen måste för att organisera avsättningen,
dekretera att de tyska lönerna måste höjas med 50 %. Man behöver
endast formulera denna slutsats för att se huru absurd den är. Den
nationalsocialistiska staten kan tvinga kapitalisterna att för en tid
avstå från sin vinst och den kan under den nuvarande
förberedelse-tiden för kriget begära vissa offer av dem, såsom den också gjort.
Men de offer, som kapitalisterna göra, avse den imperialistiska
kapitalistiska politiken. Att vänta av den fascistiska staten, att den skall
tvinga kapitalisterna att undanskaffa klyftan mellan produktion och
avsättning, att arbetslönerna skulle i motsvarande grad höjas, är att
anvisa dem uppgifter, som endast en socialistisk stat kan uppfylla.
Därför är Van Zeelandsplanen från början utopi, ty om man i
ersättning för ett lån även om det belöper sig på miljarder, begär av
den tyska fascistiska kapitalismen, att den skall på ett avgörande sätt
bromsa upprustningens takt, då begär man av den att den på samma
gång tager med i köpet en utomordentligt svår avsättningskris.
Därför kommer upprustningen i Tyskland kommande år att fortsättas i
ökat tempo. Bredvid alla politiska explosionshärdar är upprustningen
i och för sig en faktor, som ökar krigsrisken. Sedan genom den allt
intensivare rustningsproduktionen den tyska ekonomiska kroppen
kraftigt deformerats, sedan den sektor, som direkt och indirekt är
sysselsatt med produktion av krigsmaterial, fått en allt större
omfattning jämfört med den sektor, som sysslar med civilproduktionen,
är detta deformerade näringslivs övergång till ett näringsliv för
fredlig produktion möjlig endast efter en svår avsättningskris. Den tyska
fascistiska kapitalismen har intet val mellan att fortsätta
upprustningsproduktionen å ena sidan och att närma sig världskapitalismen
med normal fredsproduktion å den andra, utan den tyska fascistiska
kapitalismen har så länge fred råder blott att välja mellan ökade
rustningar och svår kris. Om det är så, kommer kris knappast att
följa på rustningsproduktionen utan det kommer att uppstå
ytterligare tendenser i riktning mot krig. Den fascistiska staten kan i
längden icke medföra ett krisfritt näringsliv. De lagar, som i den
kapitalistiska världshushållningen leda till kris, gälla också för den
och gälla t. o. m. i ännu större utsträckning genom den ökade
utsugningen. För tillfället kommer denna lagbundenhet icke helt till synes
utan ligger dold, men i längden kommer den med matematisk
nödvändighet att göra sig gällande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
