Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4-5, 20 maj 1938 - Svensson, Olle: Slutackord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLUTACKORD
Av OLLE SVENSSON,
1.
Jag är så glad att jag har fått leva!
Så låter Karlfeldt sitt alter ego och sin löskekarl utbrista, sedan
han antytt innehållet i sitt livs erfarenheter och öden. Vad var
då detta liv ? Å! Det var inte hara solsken och sommar, det var
i stället något helt annat. "Det var kamp och nöd och storm i en
enda veva, det var gäckad längtan och hopplös glöd och små glimtar
i molnens reva."
Karlfeldt skulle naturligtvis ha kunnat skriva sin löskekarls roman.
I^yrahundrasextiofyra sidor löskekarlsliv och löskekarlsöden. Han
skulle utan minsta tvivel ha kunnat uttömmande skildra Fridolins
hopplöst hittra och djupa ungdoms förälskelse i fröken Cecilia Bölja.
Hans mannaålders upplevelser och synder som kunglig sekreterare,
där han kände sig som "ryckt ur sin groningsgrund". Han skulle
ha kunnat klarlägga de psykologiska processerna och hämningarna
på fyrahundrasextiofyra sidor. Ja, Karlfeldt skulle otvivelaktigt ha
förmått att göra en succéroman om sin löskekarl. Han gjorde det
inte. Han föredrog att på några få rader antyda det centrala
livsinnehållet: det var kamp och nöd och gäckad längtan. Och i en
enda rad gav han summan, saldot, det som trots allt var kvar,
hans stora Ja till livet: jag är så glad att jag har fått leva!
2.
Den .betydelsefulla gränsen mellan romanen å ena sidan och den
l3a’iska dikten och den korta novellen å den andra ligger just här:
i romanen får vi steg för steg bevittna en eller flera människors
oftast i verkligheten vanliga och tröstlösa men genom författarens
fabuleringsglädje märkvärdiga och utsmyckade äventyr fram till
stunden för bokslutet, fram till slutackordet. Och när slutackordet
förklingat, brukar saldot, överskottet, det som är kvar, vara ganska
fattigt och anspråkslöst. Läsaren far sälllan något för sitt besvär,
något skönt, hemskt, stort, som gör livet rikare, djupare. I den
lyriska dikten är de underordnade upplevelserna helt utelämnade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
