Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4-5, 20 maj 1938 - Svensson, Olle: Slutackord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 Olle Svensson
och ren för hans högsta avsikter. Han valde som konstform det
korta prosastycket. Man kan läsa hans aforismer i en fullkomlig
spänning. De uppenbarar en och en mera om liv än volymer
genomsnittsromaner. Från dessa enkla tänkespråk utstrålar ett
genomkämpat, intensivt liv, en oförklarlig skönhet, den brinnande andens
skönhet, skönheten hos viljan till renhet, denna skönhet, som
blommar sitt Ja till livet, trots allt, som efter nätters ångest och kamp
sprungit fram ur diktarens öga.
8.
Visst har det syndats mycket mot helig ande inom poesin. Själva
ordet poesi har fått något sött, ljusskyggt, banalt över sig! Det
har skrivits massor av harmlösa poem med formlöst romantiskt
innehåll — fall julesnö och susa djupa mo och Vi suckar det så tungt
uti skogen. Men trots detta. Versen kan aldrig, aldrig i så hög
grad som romanen, med framgång vegetera på den ekonomiskt
lönande undei^hållningenis marker. Den kan odlas av inbilska
rimsmeder, som inte har mer på hjärtat än den egna glädjen över att
slutrimmen ackordera. Men sådan är den oskyldig. Den vers som
går och lever, gör det på vida respektablare grunder än världens
succéromaner. För att leva är versen hänvisad till ett inre
spänningsmoment, en personlig pregnans, vars frånvaro aldrig kan
fördöljas -med ’’intrig".
9.
Förströelselitteratur. Litteratur till tidsfördriv. Dikten, som skulle
vara vår andes djupaste röst, nersänkt till något att fördriva tiden
med. Fördriva tiden. Vilket armod! Den avsiktslösa detektiv- och
tolvskillingsberättelsen må ha sitt berättigande. Som vilomedel?
Den frågan lämnar jag obesvarad. För mig själv har emellertid vila
inneburit något annat, en aktiv ro, ett mottagande av styrka och ljus.
Vad som är betänkligt är detta, att den moderna romanen, som
gör anspråk på att vara konst och meningsftill sådan, så ofta skattar
åt det banala, slöa kravet på problemfri underhållning, förströelse.
Och ännu betänkligare är, att kritiken tillmäter detta "spirituella’’,
från allt djupsinne, alla intentioner ooh all moralisk stramhet fria
underhållningsmoment sådan betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
