Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4-5, 20 maj 1938 - Svensson, Olle: Slutackord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sluiackord 257
10.
När man ständigt sysslar med ord, kan man ibland gripas av ett
slags förlamning inför alla orden. Vad tjänar det till? Det skadar
inte med en sådan ibesinning, ty till slut tvingar den en att börja
på nytt med renare uppsåt och större ödmjukhet. Dikten har en
oei^hörd betydelse, om man menar något med den. Och fattad på
rätt sätt, som andlig odlings och andhgt livs värn och värld, ställer
den de strängaste krav på sina tjänare. Den upplösning och
förvirring som nu råder i världen, den livsskymning som tätnar i denna
tid, har diktens arbetare inte så liten skuld i. Dikten har ansvarslöst
nyttjats till plattform för allehanda pajaskonster, den har exploaterats
för de mest ovärdiga ändamål. I stället för att ha varit vägledande,
bärande, lysande och värdeskapande i ett tidsskede, då detta kunde
ha krävts av den, strängare än någonsin. Och skulle dikten nu ha
försuttit sin nådatid, så gäller likväl detta krav på diktaren: att lyfta
människoandens, människolängtans frihetsfackla över den stigande
floden. Trots allt. Och detta krav gäller inte bara diktens arbetare,
det gäller oss alla. Alla. Och detta krav skall vara grundtonen i
vårt slutackord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
