Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4-5, 20 maj 1938 - Litteratur - Olsson: Spanska frontminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
Sixten Oissow: Spanisika frolntmimien. Arbetarikulturis förlag. 2:50.
Böcikerma om Spaniiienkr;iiget ha börjat växai till ett helt biblioifcek. När
man läsit ett styqke i Sixten: Olssionis bdk säger man sig- att detta ä,r den:
initensivaste av dem alla, den, som koim^m^it den ohyggliga; verklighete;n
niärmast. Efterhan-d tvi;nigas man besinna att det helt enkelt är en
häpnads-väckanide bok, som litterär prfestationi odh. genom den gärning som
skildras.. Författaren är sjöman;. Han gick ut som friviillig i krigets
början; han? visade mod, sunt förnuft och praktisk duglighet och blev
uttagen till befäl. Det är löjtnajnst Olsson so)m berättar (men en löjtnant utan
:löjtnian,tsai,r) om siina upplevelser sioim aktiv i första linjen. Han har
skött kulsprutan mot fateisterna, kört ambulains, jobbat i
vapenrepara-tionsverkstad, legat på lasarett. Han kan kriget.
Och han ka,n skriva. Naturligtvis ä,r! formen, en aindrahandssiak i detta
fall, men när det råkar vara så väl beställt m^d återgivandet aiv de
yttersta dagarnas fasor siotm härvidlag n^oterar man, tacksamt faktum. Det
ä,r dock en autoididakt, en som haft annat att bes:tyra med sinia nävar än
att krama penniskaft och knacka skrivmaskin. Och formen: hör på ett
egenartat sätt ihop med författaren och hans tema; man har känsilan att
bådle han sjäilv och det uttryck han. ger åt sina upplevelsier moignat under
visteilsien ii den helvetets förgård, som heter spanska, fronten,. Hian leker
inte med stilen, låter den tjäna ämnet, är inte sientim’e;ntal leller
patent-marxistiisk, skiildrar enkelt och utan oväsentligheter. Inga oridbiomster
virar han heller åt stupade kamrater. Så här låter det omi ein dajnsk vid
namn Brau som fick siin kula vid Brunete medanj truppen febrilt höll på
med en skyddsanlläggning:
»Brau viille inte bli bortburen». »Dels. klarar jag inte det här i alla
faill», anmärkte han; lugnt, »och dels miåste ni sno undan med det här
jobbet». Så snart vi gjoirt undan det värsta och truppen hade ett något så
nä.r anständiigt skydd, för att vara i stånd att kasta tillbaka det väntade
motangreppet, sparkiade vi benen av en bår i åkt och mienin^ att dra den
svårt såradle i säkerhet. Men då vi rullade honom på deni konstateiraidie
han stillsamt: »Ingen idé, grabbar, jag äir färdig. Or^car inte mera...»
Efter några sekunder återtog han svagt: »HäJsa dom hemma i Danmark.»
Kort därefter slutade han att andas.
Under striderna vid Ja rama, som krävde oerhörda offer, lade
fascis-terna en förbandisiplats under beskjutning. Det var varken första eller
sista gången. Platsen var tydligt märkt med Röda Korsets emblem. Där
llågo flera hundra lemlästade människor och väntade ångestfullt på
transiportmöjligheter. Det började droppa granater runtomkring, den
fasicistiske artilleriofficeren sköt iin sig metoidiskt, och när han visste vari
projektilerna hamnade lät han dem regna frikostigt. De stympade skulle
ytterligare stympas, de miedvietslösia skulle dödas. »Jag vet inte om ni kan
föreställa er synen av dessia hjälplöst sammangyttrade varelser stönande
försöka krypa undan, kavlande i jorden med sinia i hast otmlindade ben-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
