Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1938 - Lindbom, Tage: Svensk socialdemokrati under genombrottsåren 1889-1894
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278 Tage Lindbom
nadsstandard i slutet av förra seklet. Fakta få tala för sig själva.
Dock anser sig författaren böra betvivla uttalandet i ett
kommittébetänkande från år 1887 om att pauperismen i landet ej ökat under
de senaste tjugo åren. Han anför mot detta en tabell över antalet
understödstagare, som så gott som oavbrutet stigit — även relativt —
från 1880 till 1895. Denna måttliga ökning torde främst få tillskrivas
förbättrad fattigvård och f. ö. är det ju ganska svårt att avgöra om
stigande fattigvårdssiffror betyda en levnadsstandardsänkning för
arbetarklassen i dess helhet. Att antalet understödstagare steg bl. a.
genom den starka invandringen av jordbrukets underklassgrupper
till städerna är ej så märkvärdigt, samtidigt som dessa säkerligen
i stor omfattning fått sina förhållanden förbättrade i jämförelse med
sin tidigare tillvaro på landsbygden. På frågan om de
icke-yrices-kunniga arbetarna och även ansenliga grupper av andra lönearbetare
voro proletariserade vid slutet av förra århundradet svarar
författaren obetingat ja. Detta måste betraktas som en smula godtyckligt,
då det alltid kan diskuteras, vad som menas med proletär och
prole-tariserad.
I varje fall måste det starkt poängteras, att det ej var de
"proletariserade" arbetargrupperna, som uppburo den socialdemokratiska
rörelsen i dess första skede. Det var till övervägande del fackligt
organiserade hantverksarbetargrupper. Även om förskjutningen till
förmån för grov- och industriarbetare skedde i snabbt tempo under
nittiotalet, framför allt under det stora industriella uppsvinget åren
1896—1899, var det socialdemokratiska arbetarpartiet vid tiden
omkring den konstituerande kongressen väsentligen ett
hantverksarbetarparti. Då de fackliga hantverksarbetarorganisationerna, på vilka
partiet under den första tiden mest stödde sig, till övervägande del
avböjde socialismen, förklarar detta till ej ringa del den blygsamma
numerära anslutning, som partiet fick vid sin start. Motståndet mot
socialismen var ytterst starkt på sina håll och när författaren gör
gällande, att de socialdemokratiska idéerna praktiskt taget segrat över
liberalismen i fackföreningarna redan i slutet av åttiotalet, har han
starkt överdrivit socialdemokratins styrka vid denna tidpunkt. Endast
en femtedel av landets fackföreningar torde då ha varit socialistiska,
d. v. s. behärskade av socialdemokratisk ledning eller haft
socialdemokratisk majoritet bland medlemmarna.
Ett ytterst betydelsefullt påpekande gör författaren i samband
med frågan om partiets uppkomst. På de liberala arbetarmötena hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
