Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1938 - Lindbom, Tage: Svensk socialdemokrati under genombrottsåren 1889-1894
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280 Tage Lindbom
man var Viktor Adler och sedan ibortarbetades aiv Karl Kautsky, utan
tvekan måste ha legat till grund för en rad principuttalanden på
kongressen 1889. Inte blott så, att en påtaglig överensstämmelse råder
i tankegångarna utan även så, att vissa formuleringar äro slående
lika. Hainfeldprogrammet hade f. ö. avtryckts i Social-Demokraten
den 19 januari, d. v. s. tre månader före kongressen.
Under det de programmatiska problemen mer eller mindre skötos
åt sidan, ägnade sig kongressen så mycket grundligare åt praktiska
och taktiska frågor. I de ömtåliga taktik- och våldsfrågorna stannade
segern hos Branting. Han lyckades utan att giva avkall på en
revolutionär terminologi vinna kongressen för sin linje att öppna
möjligheterna för ett samarbete med framstegsvänliga borgerliga grupper.
Han konstruerade ej fram en motsättning mellan revolutionär och
parlamentarisk, och i hans resolutionsförslag, som segrade på
kongressen, erinrades också om den relativa efterblivenhet, som präglade
Sverge i ekonomiskt avseende, odh olämpligheten av att på detta
tidiga stadium operera alltför självständigt i förhållande till andra
partier. I vålds frågan inriktade han sig också på att uppmjuka ordet
revolutionär till att blott och bart innebära strävan efter ett slutmål,
där samhället byggdes upp efter helt andra principer än det
kapitalistiska, oavsett de medel, som begagnades att uppnå detta mål.
Branting var angelägen framhäva partiet som ett nutidsparti men de
av honom formulerade resolutionerna voro så kompromissariskt
formulerade, att de långtifrån gåvo den klara distinktion åt ordet
revolutionär, som var nödvändig för att undvika framtida
tvistig-heter på den punkten. Han hade momentant lyckats ena de skiftande
ståndpunkterna men Danielssons bistra eftermäle till kongressen
antydde kommande strider. För honom var detta kompromissande
mellan olika ståndpunkter en betänklig halvhet. Det måste sägas ifrån,
att partiet var "ett socialrevolutionärt och icke ett dagspolitiskt parti".
Partiet hade startat i en ekonomiskt föga gynnsam tid. Och i
början av nittiotalet satte en ny lågkonjunktur in, som räckte fram
till decenniets mitt. Detta återverkade också på partiets numerära
utveckling. Trots noggranna efterforskningar har det ej varit
författaren möjligt att bestämt fixera antalet medlemmar under de
första fem åren. Upp till 8,000 nådde partiet aldrig.
Konjunkturkänsligheten var en naturlig följd av att partiet väsentligen baserades
på fackföreningar. Författaren har på ett berömvärt sätt undersökt
utvecklingen ej blott inom distrikten utan även på de enskilda plåt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
