Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1938 - Lindbom, Tage: Svensk socialdemokrati under genombrottsåren 1889-1894
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284 Tage Lindbom
detta sammanhang vara intressant att få undersökt i vad mån denna
antireligiösa inställning bottnade i verklig motvilja mot den religiösa
förkunnelsen eller den var framsprungen ur de socialistiska
arbetarnas bitterhet mot prästerskapets exklusiva ställning både kulturellt
och ekonomiskt och dess politiska solidarisering med de konservativa
maktinnehavarna.
Partiets ställning till de dagspolitiska frågorna har givits en bred
och livfull skildring. Här röjer sig mångenstädes en politisk oklarhet
och tendenser till inre splittring, som är karakteristisk för partiet
under dessa genombrottsår. I vissa frågor söker man anknytning till
den borgerliga radikalismen, i andra söker man gå egna vägar. De
socialpolitiska frågorna, främst kravet på normalarbetsdag, samt
rösträttsfrågan voro de viktigaste. Här intog partiet en ståndpunkt, som
var preciserad och ej gav rum åt några kompromisser. Däremot var
uppfattningen i militär frågan oklar. Den pacifistiska strömningen i
den internationella arbetarrörelsen kom först med andra
internatio-nalens upprättande år 1889. Tidigare hade både Marx och Engels
givit uttryck åt en positiv inställning till försvaret. Ej heller senare
trängde pacifism och försvarsnihilism in i de centraleuropeiska
arbetarpartierna. Den starka motviljan mot försvarsväsendet inom det
svenska partiet måste därför anses som i högsta grad nationellt
särpräglat. Den långvariga freden skapade en känsla av naturlig
trygghet, varför ett starkt försvar framstod som mer eller mindre
överflödigt. För bönderna var den militära organisationen med
indelningsverket en ren klassorättvisa, vilket helt bestämde deras
inställning. De konservativa militärivrarnas beundran för preusseriet och
Bismarck bestämde i hög grad de radikalliberala elementens avoghet
mot militarismen, då de en gång för alla voro svurna fiender till
systemet Bismarck.
Den tidigare svenska socialdemokratins starka pacifistiskt färgade
inställning till militärfrågan skilde sig sålunda avsevärt från den
samtida internationella socialismens. Den svarar bättre mot en inlhemsk
tradition. Att som författaren gör söka föra tillbaka den på
1860-och 1870-talens bondeuppfattning torde ej vara en hållbar förklaring.
Däremot påvisar han med rätta hur socialisterna knöto an till den
borgerliga pacifismen. Det första socialdemokratiska programmet
förklarade sig acceptera skiljedoms- och neutralitetsidén, vilket var
hämtat direkt ur den borgerliga, år 1883 bildade svenska freds- och
skiljedomsföreningens program. Dr Nordström betonar, hurusom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
