Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1938 - Nyborg, Sven: Tredje rikets kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290 Sven Nyborg
arbetarklassen uppgivna förhoppningen att det efterlängtade bättre
samhället skulle växa fram ur kaos. Det bildades "en revolution från
höger", som den konservativa sociologen Freyer betecknat de allt
radikalare rörelserna inom städernas och landsbygdens medelklass.
Dessa skikt sågo i den industriella utvecklingens kontinuitet en fara,
ty samtidigt med industrin, växte industriarbetarklassens betydelse och
därigenom påskyndades i sin tur ånyo den industriella utvecklingen.
Det låter sig ur Tysklands historia klart visas, att den tyska
socialismen förstärktes i samana takt som det industriella samhället tillväxte.
Den tyska socialismen är därför en absolut klar kritik från höger av
kapitalismen, en feodal opposition mot det moderna borgerliga
samhället med alla dess konsekvenser för de samhällsskikt, som icke
kunde hålla jämna steg med den ekonomiska utvecklingen ute i
världen. Bärare av den världsekonomiska tanken vore liberalismen och
på sitt sätt socialismen. Dem kom alltså striden att gälla och de
uppfattades och förbannades städse som en enhet.
Tidigare voro breda skikt av medelklassen nära förbundna med
den feodala aristokratin. Den gemensamma fiendskapen mot de
samhälleliga framstegen enade dem, fast å andra sidan många
skiljaktigheter rådde rörande målet och hur den nya politiska och sociala
organisationen skulle se ut. Under utvecklingens gång blevo de breda
massorna allt aktivare och mera utslagsgivande och den gamla
aristokratin måste överlämna sin traditionella ledarroll inom det
konservativa lägret åt den socialkonservativa massrörelsen. Men å andra
sidan kunde de feodala kretsarna icke avstå från
bundsförvants-skapet med de konservativt tänkande massorna utan att samtidigt
nödgas kapitulera för samhällets moderna krafter. På samma sätt
voro de konservativa massorna hänvisade till att gå i förbund med
feodalaristokratin utan vilken den antiliberalistiska och
antimarxis-tiska konservatismen icke var tillräckligt stark att trycka tillbaka den
moderna arbetarklassen och den industriella bourgeoisin. Som en röd
tråd genom historien om Tysklands sociala strider löper denna
allians mellan medelklass och aristokrati. I det kommunistiska
manifestet ägnades också den feodala socialismen några kritiska rader och
det, som sades, har ej heller föråldrats utan behöver endast
kompletteras.
Efter de moderna klassernas seger i novemberrevolutionen 1918
måste konservatismen organisera sig i nya former, om den ville vrida
utvecklingen tillbaka och göra de just segrande framstegsvänliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
