Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1938 - Nyborg, Sven: Tredje rikets kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294 Sven Nyborg
och den nationella resningen. Dessa äro viktiga men dock icke av
samma betydelse som oppositionen från den världsekonomiskt
orienterade kapitalismen och den i många hänseenden likartat intresserade
arbetarrörelsen samt den rationellt tänkande delen av armén. Denna
opposition är av principiell natur. Här gives ingen kompromiss med
tredje riket, medan en stor del av Harzburgerfronten alltid åter kan
ansluta sig till systemet, emedan den betraktar det som det mindre
onda jämfört med en världsekonomisk inriktning. Harzburger
fronten försöker därför ideligen att blott med byråkratiska medel söka
åvägabringa en nyfördelning av makten, några andra medel har den
icke och vill icke ha. Blombergs hållning till tredje riket är därför
mycket betecknande. Denna krigsminister tänkte säkerligen icke på
en kamp mot de allierade, men han värjde sig dock mot
nationalsocialisternas inträngande i riksvärnet, m.ed vars hjälp ju dock vissa
förändringar till den gamla aristokratins fördel kunde genomdrivas.
En annan ställning intog Fritsch’s riktning. Skillnaden framgår för
övrigt av Hitlers skrivelser till Blomberg och Fritsch. Då Hitler för
att dölja den bristande enigheten, skyllde på dålig hälsa och hög ålder
vid generalernas avskedande, kunde han dock icke också samtidigt
dölja att spänningen med Fritsch var allvarligare än med Blomberg.
I dessa båda generaler förkroppsligas två principiellt olika
tendenser inom den tyska armén. Blomberg hoppades på
nationalsocialisterna, Fritsch icke. Blomberg gynnade nationalsocialisterna,
PVitsch icke. Blomberg allierade sig långt före 1933 med dem, men
Fritsch bekämpade en sådan allians. Det gäller dock ej enskilda
personer och personliga avgöranden utan sociala gruppers och miilitära
riktningars hållning. Man måste komma ihåg att den feodala aristokratin
under förkrigstiden behärskade armén, och genom den i långa stycken
inrikes- och utrikespolitiken. I kriget bröt det halvfeodala Tysklands
rustning samman och under Rathenaus och andra borgerligas ledning
skapades den ekonomiska grundvalen för en fullkomligt ny armé i
drastisk motsättning till det gångna. Den gamla arméns misslyckande
var av sociologiska skäl helt enkelt katastrofal i väsentliga hänseenden.
Den feodala aristokratin sökte efter kriget att återställa sitt gamla
förhållande till armén, men maktmedel saknades därför, ty
riks-värnet som sådant var visserligen icke demokratiskt, även om det
också fanns demokratiska krafter därinom, men det var heller icke
feodalt på det gamla sättet. Det fanns åtminstone flera strömningar,
av vilka novembergeneralernas Seeckt, Hammerstein, Gröner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
