Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1938 - Nyborg, Sven: Tredje rikets kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tredje rikets kris 295
vSchleioher var den förhärskan.de. Ehuru var och en av dessa hade
sina egenheter, utgjorde de dock tillsammans en enhet i den mån det
gällde riks värnets stora linje. Denna riktning visade sig mera
mottaglig för den moderna krigsledningens problem än de gamla
officerarna. Väl hade man gärna velat rätta mycket i Weimarrepubliken,
men man såg på intet sätt lösningen av de tyska svårigheterna i en
diktatur och även i fråga om den utåtriktade makten tänkte man
mycket nyktrare och allvarligare än bland de gamla sabelskramlarna.
Särskilt Gröners och Seeckts skrifter betydde för den tyska armén
ett likviderande av dess dittillsvarande feodalistiska och
antiborger-liga ideologi. Visserligen följde denna av utvecklingen, men sådana
slutsatser drar man icke utan vidare. Det framgår hos riktningen
Blomberg, som drog helt andra och därför i förbund med
nationalsocialisterna ville låta den gamla armén uppstå i nya former.
Nationalsocialisternas taktik var nu att alliera sig med de
konservativa elementen och tillsammans med dem söka förhindra
uppkomsten av en modern riktning inom armén. Blomberg var Hitlers
förtroendeman och ådrog sig inom armén en allt häftigare fiendskap
från många officerares sida. Hitler å sin sida förpliktade sig att
erkänna ett i nationalsocialistisk riktning omorganiserat riksvärn såsom
den enda hären. Man måste medgiva att han alltid företrätt denna
uppfattning och att det var i överensstämmelse med hans förbund
med de gamla officerarna, då han avböjde S.A:s krav att arméns
ledning skulle överlåtas på dem. Denna fråga gällde det den 30 juni,
som ingalunda kan kallas de proletära elementens inom S. A revolt,
ty Röhm, Heines, Ernst o. s. v. voro allt annat än representanter för
proletära element. Ett uppfyllande av Röhms krav hade då kunnat
betyda en sprängning av den nationalsocialistiska staten. Hitler och
hans parti visste att de ännu hade att bryta många motstånd och att
vidga sitt inflytande. Men de betonade veckorna före den 30 juni, att
allt tog sin tid, men att ingenting skulle tmderlåtas, som var
nödvändigt för att säkra den nationalsocialistiska nationen. Många av de
krav, som ställdes av partiets radikala element, ha sedan
förverkligats endast på annat sätt, men därigenom också desto säkrare. Strax
efter den 30 juni visade det sig, att nationalsocialismen ingalunda var
redo att låta frukterna av den 30 juni uteslutande tillfalla riksvärnet.
Nya strider uppstodo och Göbbels förklarade offentligt, att alla de
hade misstagit sig, som trodde, att den 30 juni var början till slutet
för partiet och S. A. Det hade Harzburger front en och av andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
