Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beyer, Nils: Från Julius Cæsar till professor Mamlock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Julius Ccesar till professor Mamlock 351
i sin helhet en föreställning fullt värdig den klassiska linjen i
Dramatiska teaterns verksamhet.
Kravet på en nationalscen, som uppehåller den värdefulla
dramatiken, är desto mera brännande som de privata teatrarna i stor
utsträckning äro tvingade att basera sin existens på underhållande
nonsens. Revyerna ha under denna säsong behärskat tre av Stockholms
teatrar, Folkan, Folkets Hus och Södran, och på en fjärde, Vasan,
har gått en revybetonad operett med den populäre dansk-österrikiske
komikern Max Hansen som dragplåster. Som bekant är det
borgerliga lustspelet höjt över politiska och alla andra gränser (även sunda
förnuftets) och så ha vi vidare fått bevittna, hur det goda
borgerska-pet, som för ett par år sedan upphörde att dricka italiensk vermouth
och äta italienska apelsiner som protest mot Mussolinis rövartåg i
Abessinien, hela denna säsong har skrattat åt en italiensk komedi på
Komediteatern. Jag känner dig inte! förklarar den sköna
romarin-nan i Aldo de Benedettis pjäs för sin man, som hon överraskat i
en alltför intim situation med en söt privatsekreterare. Inte endast
så att hon vägrar att umgås med honom, utan hon tar sin sak så
grundligt, att hon simulerar minnesförlust, kör ut mannen och i
stället kastar sig om halsen på den professor som skall kurera henne.
Professorns häpnad är minst lika stor som mannens men av avgjort
angenämare art. Denna situationskomik blev njutbar därför att den
bjuder på ett virtuosnummer för en styv comedienne — och för att
denna comedienne i det föreliggande fallet var Alice Eklund. Här
skulle alltså skådespelerskan spela att hon spelar, och hon var
beundransvärd i sin konst att ta ut bluffen så nära intill verklighetens
yttersta gräns, utan att likväl tangera denna, att publiken en lång
stund satt lika konfunderad som de arma åsnor hon drar vid näsan
uppe på scenen. Fritiof Billquist (som mannen) och Einar Axelson
(som psykiatrikern) kunde utan fara för poängen ha satt upp en
intelligentare uppsyn.
En annan comedienne, som är god och säkerligen kommer att bli
ännu bättre, är Sally Palmblad. Hon har i år med strålande bravur
burit upp en komedi av Noel Coward på Nya Teatern, Vi gentlemän,
där den elake tusenkonstnären med sitt otroliga sinne för vad som
går i publiken låtit en karltokig kvinnokatta inveckla sig i en pikant
erotisk duell med en brittisk major, rättrådig ända till dumhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
