Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Heppling, Sixten: Roman eller lyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364 Sixten Heppling
För övrigt visar ju redan det, att man avger ett omdöme,
negativt eller positivt, om en roman (eller dikt), att man tänkt över dess
innehåll och tendens.
Ett försök att fastställa vilken konstform, som är överlägsen,
romanen eller den lyriska dikten, är ett ömtåligt och tämligen
hopplöst företag. Framför allt måste kritikern äkta sig för att avge några
kategoriska omdömen, att generalisera. Båda har sitt otvivelaktiga
berättigande. Man kan blott säga, det alla redan förut vet, att det
finns lyrik, som är överlägsen många romaner, liksom det finns
romaner, som är överlägsna mycken lyrik. Det finns bara en fast
och väsentlig utgångspunkt, från vilken man kan jämföra dem,
nämligen innehållets och tendensens. Vad den yttre formen beträffar
kan man kanske fastslå, att den goda lyrikens värde framför allt
ligger i den stilistiska och estetiska njutning, den meddelar läsaren.
De våldsamma, skakande upplevelserna i rikare mått förmår den
däremot endast skänka den för lyrikläsning särskilt begåvade
publiken. Ty otvivelaktigt fordras en väl utbildad fantasi och en särskild
lyhördhet för den skälvande nerven och sammanträngda,
meningsfyllda tonen i den kämpande lyriska dikten. En ’Sådan fantasi och
lyhördhet saknas ganska allmänt även hos de mest kunniga och
belästa litteraturprofessorer.
Det är där, som romanen såsom konstform har sin uppgift att
fylla. Ty man kan inte begära, att individen skall skapa om sina
anlag och sin begåvning. De är medfödda och kan endast utbildas
och mogna i en viss riktning, som är från födseln given och
betingad av miljö, arv och uppfostran.
Men låt oss ännu icke komponera slutackordet i lyrikens
svanesång, utan låt oss ge den impulser till en förnyelse. Må detta bli
vår upptakt i hyllningen till en ny och bättre lyrik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
