Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - Bak Moskvaprosessene
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
Bak Moskvaprosessene. Artiklar og dokumenter av norsike og utenlaindske
soisialister ved Håkon Meyien I koimmisjon hos Johan Grundt
Tanum. Oslo 1937.
I mars 1937, således efter det man, i Ryssland kunnajt avläsa
reaktionen i västerlandet efter den aindra häxpnotcessen, höll Stalin ett tal
vid ett plenarsammanträde med kommunistiska partiets, centrailkommitté,
vari han betecknade Olaiv Scheflo och gruppen kring homom i Norge
som em reserv för de trotsikistilska skadedjuren. Scheflo svarade med
en artikel i sin tidning Sörlaindet; för dem ryska airbetarklassen och hela
den internationella arbetairrörelsen, förklarade han, är det ett livsvillkor
att det ryska kommunistpartiet äntligem, följer Lenins råd och avlägsmar
Stalin från hans härskarställning. Dem skrift, vars titel läses här ovan,
har utgivits i den öppenhjärtiiga avsikten att ge eftertryck åt Scheflos
förklaring.
Inom morsik arbetarrörelsie hade man, soim bekant särskilda skäl att
uppmärksamma rättskqmedierna oich massiavrätiningarna i Ryssland. Dem
fristad som beviljats Trotsiki blev inrepolitiiskt och diplomatiskt en affär
av första ordningem: Sovjet protesterade mot at!t asylrätt beviljats den
föregivne huvudmaninen för komsipiratioinierina miot unioinen. Det morska
svaret var karskt nog, men när en floick mazister bröto sig in i Trotskie
bostad och det kom under offentlig diskussiom vad man redain tidigare
bort kunna gissa sig till, mämligem att flyktimgem icke fördrev tiden med
att sitta i soffan oeh snurra tummarma ullan rent av författade artiklar
och diskuterade politik — dock icke norsk — med folk som hälsade på,
då föll mam till föga för en skömt endräktig mazistisk-il^ommuniistisik
opinion och internerade Trotski, sam efter em tid tvLnigades söka
häribär ge på annat håll ~ i Mexiko.
En stor del av utrymmet i skriften är ägnad Trotsikis vistelse i Nor;ge
och hans behandling i relatiiom till asylrätten. Utom Scheflo vittna Håkom
Meyer och Komrad Knudsen, vilka hade personlig beröriing med
flyktingen. De tillhöra iicke demmies partiväninfer, mem ’koimrno fil I dem
uppfattningen att han är utsatt för systematisk föriföljelsie och icke är
skyldig till det han påbördas.. Konklusiomen blir att man icke borde fallit
undan för påtryckningen från hans fiender i de båda ytterlighetslägren’
och behandlat Trotski som man gjorde. Härutinman befinmia sig
Scheflo-Meyer-Knudsiem i opposition mot partiets och regerimgens åtgörandem i
saken. De äro emellertid angelägna betolna, att de icke uppträda som
fra’ktion och ännu mindre som trotskistgrupp. Detta så mycket mimdre
siom deras artiklar samsas väl med idet samtidigt presemterade material
som utsänts från Internationalen — Brouckéres, Adlers och Bauers
Ujpp-satser. Man läser med särsikild behållning »En gammal-bolsjeviks»
utredning om Mosikvaiprocessernas förhistoria och Bauers om Triotskismen och
trotskistprocesserna. Dem senare gör sig till tolk för menimgem att alla
de gåtfulla bekännelserna av de anklagade och sedermera avrättade tillr
kommit av heroism och ädel offervilja — de voro övertygade om att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
