Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 31 aug. 1938 - Blomberg, Erik: Kristendom och socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382 Erik Blomberg
inte heller velat framställa deii som höjd över all kritik, eller som till
alla delar sammanfallande med min egen uppfattning. Jag har endast
velat belysa några av de punkter, där den vetenskapliga socialismen
inte låter sig förlika med kristendomen och dess tro på en
övernaturlig verklighet, och där den i jämförelse med tidigare ateism och
materialism inför alldeles nya tankeelement.
Kanske invänder man nu: Men finns det då inte någon annan
socialism än den marxistiska? Och annan kristendom än den
supra-naturalistiska? Jo, förvisso! Men en socialism utan Marx och en
kristendom utan Gud kunna bådadera liknas vid en bladlös kniv
utan skaft.
Socialism och vetenskap.
Redan Engels kunde i sin kritik av Feuerbach (1888) framhålla
i hur hög grad vetenskapens utveckling under ett halvt sekel och
framför allt naturvetenskapens gett Marx rätt i hans dialektiska
grundsyn på världen som en lagbunden utvecklingsprocess eller
rättare ett komplex av processer, i stället för av färdiga ting. Han
nämner upptäckterna av cellen och energins förvandlingar samt
Darwins epokgörande evolutionsteorier. Med förkärlek väljer han
också exempel från naturen och naturforskningen för att klargöra
dialektikens dunkla punkter, t. ex. att materien äger både kontinuitet
och förmågan av verklig nybildning — med äggets övergång till
kyckling och vattnets till ånga. Likheterna med den moderna
naturvetenskapens världsbild ha sedan dess framträtt ännu starkare.
Visserligen har man i våra dagar sökt spela ut den nya atomfysiken
mot den dialektiska materialismen, men med klent resultat. Einsteins
relativitetsteori och Heisenbergs osäkerhetsprincip ha tagits till intäkt
för metafysiska och religiösa spekulationer, som emellertid avvisats
av ledande fysiker, bl. a. Einstein själv. Det är också svårt att förstå,
varför den osäkerhet som gäller vid iakttagelsen av den enskilda
atomens rörelse, skall behöva upphäva orsakslagen och ge spelrum
för den fria viljan och andra mystiska krafter. Vid ett större antal
atomer blir iakttagelsen exaktare. "Om ett experiment företas med
tusen elektroner", säger atomfysikern C. G. Darwin, "blir det som är
sannolikhet för en nästan till visshet. Den fysikaliska teorin
förutsäger med säkerhet att de miljoner miljoner elektronerna i vår kropp
skola uppföra sig ännu mera regelbundet.–-Hur kan man då
säga att osäkerhetsprincipen hjälper till att befria oss ur determinis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
