Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 31 aug. 1938 - Blomberg, Erik: Kristendom och socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kristendom och socialism 385
om odjuret Minotauros på Kreta, som vart nionde år i tribut fordrade
sju atenensiska ynglingar och jungfrur, vilka lian förtärde i den
konstrikt uppbyggda Labyrinten på Kreta, se vi spår efter den kollektiva
tillämpningen av dessa offer i större skala. Labyrinten är av allt att
döma det gamla tempelpalatset från det egeiska Knossos på Kreta
(en motsvarighet till det sumeriska Ziggurat och senare babyloniska,
egyptiska och semitiska borg- och tempelkomplex) och Minotauros
— son till konung Minos drottning Pesifal och en offertjur — är en
av tidens djurgudar (prästkonungar), som levde av människooffer.
Den realistiska bakgrunden till dessa jungfru- och ynglingaoffer ha
vi tydligen att söka i tempelprostitutionen och krigstjänsten. I de
nyligen utgrävda konungagravarna i det sumeriska LTr ligga både konung
och drottning omgivna av sin livvakt, dödade på stället som
offertribut åt sina härskare.
Offret av den atenensiska ungdomen var enligt sagan krigstribut åt
Kretas härskare, konung Minos, och det återger säkert ett historiskt
drag. Krigsfångarna offrades åt segraren och det segrande folkets
gudar: seden, spridd över hela världen återfinnes i Mexikos
forntidsritual, då prästerna på tempelpyramidens topp med sina stenknivar
öppnade den fångne krigarens och slavens bröst för att slita ut hans
ännu skälvande hjärta tiill blodsof f er åt sioLen:. De första silavarnia voro
krigsfångar. Underkuvandet av främmande folk och av det egna
folkets stora massa ha för den härskande kasten alltid gått hand
i hand.
I kristendomen, offerreligionen f ramför andra, f ramträder klart det
blodiga offrets innebörd. Det är representanten för ett underkuvat
folk, som korsfästes, och för en undertryckt klass. Kristus är judarnas
Messias, den nationelle befriaren från det romerska förtrycket och
han är Jesus nazaréen, de fattiga fiskarnas och böndernas talesman.
De båda typerna gå kanske tillbaka på två olika personer, kanske på
flera, vid denna tid vimlade det av messianer och uppviglare i Judéen
och i hela det romerska riket. Var Jesus en av zeloterna, som med
vapen i hand predikade revolution mot både romare och fariséer eller
var han en av dessa kringvandrande tiggarfilosofer, som kallade sig
Guds son, predikande själens frälsning och ett rike, som icke var av
denna världen. Var han den som sade: ’’J^g har icke kommit för att
sända fred, utan svärdet", eller var han den som sade: "Den som
griper till svärd, han skall förgås med svärd"! Det är inte möjligt att
avgöra, eftersom de kristna urkunderna gå tillbaka till ett flertal munt-
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
