Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 10 okt. 1938 - Fransson, Evald: Socialism och uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCIALISM OCH UPPFOSTRAN
Av EVALD FRANSSON.
"Bevarande och ledande råder den pedagogiska
verksamheten över mänskligheten, en sällsynt, oanad
makt är den given..."
(Oskar Pfister.)
I dessa ord av psykoanalytikern och prästen Pfister ligger knappast
någon överdrift. Långt före psykoanalysens framträdande ’hade denna
uppfostrans sällsynta makt varit känd och utnyttjad i teori och
praktik; många uttalanden från svunna tider vittnar därom. "Vill du
omdana mänskligheten, så hör ja med barnen." "Giv oss barnet före
sju år, och resten av dess liv ska tillhöra Buddha," sade de gamla
indiska filosoferna. "Man bör aldrig misströsta om de vilsegångna
lammen: i våra skolor ger vi våra elever så mycket religion, att
den förr eller senare, vore det också först i dödsistunden, kommer
upp igen som illa smält föda", säger jesuitpatern i Estauniés
roman Märkt. Pedagogikens historia lämnar ock tydliga bevis
för hur djupt en systematisk fostran kan tränga och omdana.
Så skapade Spartas pedagogik sin martialiska karaktär, och den
medeltida katolicismens genom århundraden nästan obrytbara välde
över tanke och tro kan endast förklaras ur dess psykologiska
skarpblick för uppfostrans vitala betydelse. Den engelska
nationalkaraktä-rens egenart med sitt gentlemannaideal är på samma sätt en produkt
av en speciell pedagogik. De nya strömningarna inom
barnpedagogiken, särskilt på amerikansk botten (The New P^ducation), tillmäter
ock uppfostran en vital roll och ser i en målmedveten sådan den enda
lösningen av alla de brännande problem, som tekniken skapat:
hemmets och familjens kris, folkbildningskravet, den vanvettiga
nationalismen och krigsfaran.. Och slutligen ger diktaturstaternas
systematiska omläggning av det växande släktets fostran ett makabert
exempel på vilken dominerande vikt, man tillmäter allt som rör
uppfostran. Ja, diktaturen ser i pedagogiken — eller rättare i
propagandan —det säkraste värnet för sin existens. Kommer det försöket
att lyckas, låter människonaturen relativt passivt omforma sig efter
diktaturernas likriktningsmall, då framträder snart på hisoriens scen
den kommunistiska och fascistiska "människan", tiofalt mera avsky-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
