Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 10 okt. 1938 - Fransson, Evald: Socialism och uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Socialism och uppfostran 443
utgör en medbestämmande orsak till fanatism och intolerans. Det
är inte så underligt, att människornas inställning till
samhällsproblemen ofta präglas av fördomar, när de genom religionsundervisningen
pådyvlas rent magiska föreställningar, där tro och vetande är
samma sak.
Som tredje punkt reser sig nödvändigheten att i
kristendomsundervisningens centrum sätta en ur samhällslivets krav motiverad etik.
Det kan med bestämdhet påstås, att en samhällsetik under nuvarande
förhållanden har mycket svårt att komma till sin rätt. Detta är en
självklar följd av att (här de rent religiösa momenten,
hinsidesmo-tivet, dominerar. Man hävdar som självklart, att i och med att en
människa i sitt liv försöker fullgöra den kristna etikens krav, så
följer av sig självt, att hon även intar en positiv inställning till
samhällslivets skiftande problem. Kristendomens 2000-åriga historia är
en enda kedja av bevis för hur grund falsk denna uppfattning är,
och undantagen bekräftar endast regeln. ’’Här ges inga som helst
anvisningar om människans föi^hållande till samhället, staten,
politiken, det andliga och materiella kulturarbetet. Allt vad man i det
stycket sökt pressa Jesu etik på är intolkningar, omtolkningar,
moderna idékombinationer och fantasier." (Fogelqvist.) Månne begås
ett helgerån, om det frankt kräves, att de rent religiösa
trosföreställningarna och hinsidesmotiven ställas i periferin och ej i centrum.
Må de som har behov av tro på Gud och evigt liv få behålla den,
men låt dessa ting i barnaskolan få den tillbakaskjutna platsen. Sina
religiösa behov må barnen få tillfredsställa soan vuxna; mot dem
sker ingen skada, om det rent religiösa på schemat beskäres. Säkert
hyser man inom vida kretsar den naiva, för-psykoanalytiska
uppfattningen, att barndomen är "carefree childhood’’, att barnasjälen är
änglaren och just därför speciellt mottaglig för religiös förkunnelse.
Detta är ju ingenting annat än nonsens. I religionsundervisningens
centrum borde i stället sättas de krav, som samhället ställer på oss.
Ska detta vara en olöslig uppgift? Kan jag inte med större fog
säga, att samhället, där du lever, att detta livet, som du vet är det
enda verkliga, kräver solidaritet, hänsyn, att du bör göra så gott du
kan etc., än att säga: detta ska du göra, emedan Gud kräver det?
Man må inte föAise, att det har sina risker, att som nu uteslutande
fota moralen på religionen. När Erik Hedén 1919 i denna tidskrift
kommenterade den då tillkomna undervisningsplanen, gjorde han den
bittra reflexionen, att ’’kristendomsundervisningen sådan den nu på-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
