Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 20 nov. 1938 - Fredriksson, Karl: Liberalismens renässans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Liberalisfnens renässansf 543
vi redan ikan göra för att ge krisen ett för de arbetande follklagren
mera godartat förlopp är i och för sig ett framisteg av stora mått.
Krisen kan visserligen ikomma som förr, den kan vålla förluster och
trassel som förr, men den tillåtes icke mera störta massor av
lönearbetare i bottenlöst elände.
Detta relativa framsteg kan dock, som sagt, icke fördölja det
faktum att krisemas problem är olöst, att vi med den politiska makten i
våra händer icke mäktat fundera ut en metod dier en komlbination
av metoder som kan väntas effektivt förebygga krisen. Skall
socialde-m<>kratin för någon längre framtid medver’ka till att administrera en
produiktionsordning med bevarande av sådana kapitalistiska element
som kan befinnas livsdugliga, då måste vi också försöka finna en
löfs-ning på detta problem, inte bara en metod att lindra krisen sedan den
väl fått ackumuleras och bryta ut. Skiljaktigheterna li uppfattning om
krisernas allmänna karaktär och möjligheterna till deras förebyggande
är nog tillsvidare det förnämsta hindret mot en varaktig försoning
mellan liberalism och socialdemokrati. Kan det icke i väsentliga
stycken uppnås enighet om detta problem, då bör man icke hoppas alltför
mycket av en samsjungning, som håller sig till ett allmänt nynnande
på obestämd melodi.
Den hos oss prövade krispolitiken har vunnit sådan auktoritet hos
folket, att den vid nytt behöv sannolikt kommer att anlitas även med
stöd från den höger, som teoretiskt argumenterar däremot och
uppvisar dess olägenheter och skadlighet. Är det emellertid riktigt, som
socialdemokratin gör gällande, att staten under en krifs kan stödja
konsumentemas köpkraft gent emot kapitalets försök till pressning,
då borde det logiskt sett också vara möjligt att med åtgärder av
liknande slag stödja konsumtionssidan redan under uppgångstiden, så
att den krisailstrande spänningen mellan övergödd
produktionskapacitet och undernärd konsumtionsförmåga helt förebygges eller avsevärt
mildras. Denna slutsats av resonemanget från krispolitiken är väl icke
alldeles främmande för socialdemokratin. Dess i allmänhet högre bud
inom socialpolitiken grundas nog inte enbart på större hjärtnupenhet,
utan odkså på tankegången att om en större del av nationalinkomsten
på detta sätt kan trängas över till tonsumtionssidan, i stället för att
via den privata kapitalbildningen förvandlas till nya
produktionsmedel, så är detta just en metod att påverka det ekonomiska
sammanhanget i krisförebyggande riktning. Meningsbildningen på denna
punkt har dock näppeligen fått sådan stadga och klarhet, att en pre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
