Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 20 nov. 1938 - Fredriksson, Karl: Liberalismens renässans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
544 Karl Fredriksson
ventiv krispolitik efter dessa linjer skulle kunna påräkna ett säkert
politiisikt stöd. En sak är ändå klar: gonom sin tro på möjligheten att
utan skada avtvinga kapitalisimen ökade sociala prestationer visar
socialdemokratin i själva verket en mycket högre uppskattning av det
kapitaliistiska produktionssystemet än vad herrarna Caissel,
Nordenson och Browaldh någonsin låter komma till synes! Ty medan de
senare jämrar sig å klientens vägnar mot varje ny börda, menar ju
socialdemokratin att den kapitalistiska produktionen bara blir
spänstigare och bättre genom att avtvingas ökade prestationer.
Redaktören för Svenska arbetsgivarföreningenis Industria tycks
vara enise med socialdemokratin åtminstone i utgångspunkten, att
kapitalismens produktionssystem vore mäktigt ökade prestationer till
konsumenternas fromma, bara det funnes djärvheten och viljan att
bjuda till. Som konsekvent liberal vill Brunius överlåta åt den fria
företagsamheten att på egen hand åistadkoimma denna ökade prestation.
Han anvisar prissänkning, oavlåtligt framtvingad genom effektiv
konkurrens i den mån effektiva produktionsformer medger billigare
varor. Han väljer alltså samma metod som kooperationen. Och därom
är ju från sooialdemokratisk synpunkt inte annat än gott att säga —
bara man också kan få metoden praktiiserad. Samma väg anvisar
hans meningsfrände Lavergne, vilken för övrigt förefaller att ha sitt
hjärta helt hos kooperationen. Brunius talar ärlig svenska: Ned med
priskartellerna, som bara lägger hyende under lättjan! Bort med
kvotsystem och smussel som konserverar de dåliga företagen men
lägger black om foten på de dugliga och efföktiva! Fram för muskler
och tävlingslust! Hatten av för det företag som ger allmänheten de
bästa varorna för billigaste pris, men skam åt den liberailismens
förrädare, som bara tänker på största möjliga utdelning för minsta
möjliga besvär! Lavergne sekunderar med basunstämma: Om
kapitalismens styresmän icke lyssnar till isamhällismoralens bud, om de bara
fortsätter att förskansa sig bakom privilegier, monopol och statens
protektion, då står blott övrigt att låta ljuda i deras öron de dystra ord,
som Dante ii sitt odödliga verk tillropar de fördömda, vilka
överskrider helvetets tröskel: Lasciate ogni speranza — låten allt hopp fara!
Så skall domedag föi^imnas. Men är den försoffade kapitalismen
tillräckligt musikalräk att höra vad klockan är slagen ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
