Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12, 23 dec. 1938 - Beyer, Nils: Teaterkris på retur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
618 Nils Beyer
Det ’hedrar Ernst Eklund, att han inledde sin nya regim på
Oscarsteatern med att ånyo ta upp detta strålande stycke, som han för ett
tiotal år sedan introducerade här i landet på sin gamla Komediteater.
Hans Macheath, föribrytarchefem i Londons undre värld, utformad en
gång för alla med galghumorisitiskt koketteri, är en typ som man gärna
återsåg — och detsamma gäller om Alice Eklunds Polly, den vita
liljian, som vuxit i Peachums. makabra tiggarbutik och fått sin gloria
av Sohos måne. Mer än denna igenkännandets glädje gav dock
näppeligen föreställningen, som gjorde ett alltför tamt, ett alltför gemytligt
helhetsintryck, iscensatt utan riktig förståelse för styckets
revoloitio-nära ton.
Vilken annan kraft i den föreställning, som Per Lindberg ungefär
samtidigt regissierade för riksteatern!
Inte heller lyckades Ernst Eklund att få den riktiga stilen på Jean
Giraudoux’ pjäs, T r o j a n s k a k r i g e t b 1 i r i n t e a v, ,som
annars hade varit lett fynd för Oscarsteaterns repertoar. Det är ett
stycke av hländiande gallisk intellektualitet, liksom skulpterat i
miair-mor och samtidigt uppsluppet som ett studentspex. Föreställniingen
var dekorativ m:ed Georg Magnussons vita terrasser, mot vilka
troja-nernas oöh grekernas dräkter lyste i sina klara färger, men spelet var
oinspirerat och förmådde inte alls göra rättvisa åt de blixtrande
replikerna. Hur klarsynt är inte den sköna Andromake, Hektors maka!
PRIAMOS,
Min flicka, den första fegheten är den första ålderdomsrynkan för ett folk.
ANDROMAKE.
Vari består den värsta fegheten? Att synas feg inför de andra och trygga
freden? Eller att vara feg inför sig själv och framkalla kriget?
Kriget är den största dårskapeni — det är Jean Giraudoux’ tes, som
han illustrerat med det dåraktigaste av alla krig, det trojanska,
för-orsaikat — såvitt man får tro fader Homerois — av Paris’ enleverjing
av den grekiska kungagemålen Helena. Fransmannen har utnyttjat
alla pikanterier, både de erotiska och de intellektuella: när krigets
portar slutligen obevekligt öppnats, är Helena redan mogen för en
ny älskare, och det är med sorg i hjärtat den trojanske krigaren
Hektor, framiställd Siom en modern pacifist, går ut för att döda och
dödas för denna hetäriiska skönhets skull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
