Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12, 23 dec. 1938 - Madsén, Lars: Norska och danska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norska och danska böcker 625
grad, verkliigihetsskiildirinigair. Detta kan möjliigeo ockiså sägas om
’’En hest, en prest — og en morild-mann" av Theodor Dahl, den har
i alla fall en mustig, realisitisk stil, isom lärt myoket av folklig
iberät-’tairkonist. Men till iinneliållet är boken allt annait än realistisk, den är
full av den folkliga övertro, som vti känna från Asbj^rnsison ocih Moe.
Här möter myistik från första sidan, samtalet gliider genaist in på de
gravhögar, huldror, gengångare och folksägner, isiom sedan gå igen
hela boken igenom. Huvudpersonerna äro en klok präst, en
gengångare och några byigdeoriginial och deras upplevelser, men
huvudämnet är bygdens faotasi, hur den vänder, färglägger och förstorar
det ämne den fått fatt på. Författaren har antistiskt och med en
festlig humor behiandlait det sällsamma materi’al han hämtat från
f^olk-traditionen — att dessta funderingar om detta livet och det näista
hämtats från folket självt, kan man ej ta miste på. — Boken är en
ovanlig men intresisant bekantskap.
Någon reialism, i vanlig mening kan’ Ingeboirg Reflinig Hageni ännu
mindre beskyllas för. ’’Kj0rekaren’’ är en mardröm, en skräckskjuts,
som en ung skollärare gör en matt till Siin försita plats, en ångest full
flykt i möiiker och blixtsken undan en sinnes fö r^^ir rad och
mordlyis-ten omgivning. Han hör skratt från det råa människogyttret, känner
ångestens fuktiga hand om isin strupe, sjunker li dy, skildringen är
fiascineraode, miästerlig, men vairt vill den hän? Den verkar ispm ett
brottstycke ur en tavla om yttersta domen.
Ännu en bok av det sällsiamma — aller lika gärna artistiska —
slaget är Emil Boysons "Vandring mot havef\ Läsaren känner, att han
fått en nöt att knäcka. Boken är skriven, ti en stark stämning, den
^skildrar en ai^betares, len diagdrömmares alla nyansierade känslolägen,
när man minns sitt liv och det gäller att ha alla de mest lyhörda
strängarna i själen spända, om man skall få den rätta resonansen, och inte
allt skall verka ord, ord. Tonen framgår av t. ex. följande: "Så mange
ting kunde man huske, ting efter ting, hvis det vair for at huske man
minnedes. Men ’en hiendelsie som disse hendelsene, det er kansje
minner og ätter minner gjemt i hinannen, når intet av dem lenger finnes
til {^r sin egen skyld, men alle kan speiles i et billede". Det var ikke
sine drömmer han oplevde, men han oplevde sine minner halvt som
om de var dr0mmer.’’ Hur svårgripbara dessa stämningar kan vara
för läsaren ooh tydligen även för författaren framgår av dessa
citat : ’’Långt bak -synisbredden, u-tenkt og utienkelig, ligger den tredje
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
